Det blev en märklig kväll igår, en sån där som man behöver ibland för att komma ihåg och för att inte bara se den gamla tiden i ett rosa skimmer. Jag cyklade in till stan för att köpa biljetter till cupmatchen på onsdag. Väl i stan slog jag en signal till en gammal kompis från förr som liksom jag var sugen på en sväng.
Vi sågs över ett utebord på Half way inn på söder. Dom första personerna jag möter är den för dagen ledige barmannen och hans flickvän. Jag har skrivit om dom förrut för det är ett så galet möte. Hon som är från samma småstad som jag och syster till min tonårskärlek, du vet en sån där som man ritar ett hjärta runt i skolkatalogen men som är långt ifrån möjlig. Han som är "gammal" punkare vilket hon absolut inte är. Där sitter dom i alla fall tillsammans med en kvinna som jag också känner fast i ett helt annat sammanhang. En mamma från mina ungars skola. Dom är jättekompisar och jag känner att denna staden börjar bli allt för liten.
Nåja, dom tre kamraterna går och min aftonkompis och jag sitter kvar. Tyvärr slinker både vinet och cidern ner allt för lätt. Vi snackar och snackar och det är trevligt. Det är gamla kompisar och händelser från förr och det är jobb och kärlek och uppbrott och spänning och en massa annat. Jag frågar honom om han vet var som hände med M som bodde i min lägenhet på Wolmar? Ja, säger han - sitter man i detta hörnet tillräckligt länge så kommer han förbi.
Mycket riktigt, en stund senare kommer han glidande på sin cykel. Jag känner inte igen M. Det är lite konstigt för vi har ju trots allt delat lägenhet. Vi snackar och han drar sitt liv i superspeedfart. Och jag menar verkligen superspeed.
"Ja, efter jag hade tagit livet av mig så fick jag några barn och så har jag gått i en massa terapi och så har jag flyttat och gift mig och skilt mig och haft några vårdnadstvister och så har jag slutat droga och så kör jag buss och så har jag köpt hus och sålt och köpt lägenhet så har jag en studio som jag aldrig hinner använda och nu är jag så där bra som jag ville vara på gitarr och...."
Pust. Sedan blev det lite hur jag uppfattade dig och hur du uppfattade mig och lite förändrade bilder av den verklighet vi trodde fanns. Framför allt mellan de bägge herrarna i sällskapet. Spännande att höra om hur killarna i gruppen uppfattade varandra, det får vi tjejer sällan insyn i.
"Ska du inte hänga med hem sa M, jag bor runt hörnet. Vi kan ha lite kul och jag skulle behöva det. Det var liksom aldrig aktuellt förra gången vi kände varandra".
"Nä, jag skulle inte tro det, skulle nog inte hinna med i tempot även om jag hade varit intresserad".
Det blev en dyr nota efter allt för mycket dryckesjom.
Det blev en sakta och lugn cykeltur hem, utan olyckor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar