Soluppgång med Luther

Det blev lite sent i går. Eller lite tidigt i morse om du hellre vill. Det var inte alls planerat men när jag gick över Västerbron och såg solen gå upp visste jag redan att Luther skulle knacka på tidigt idag. Inte ska man ligga och sova när alla andra är uppe och ute! Stockholm var bedövande vackert. Samtidigt som solen gick upp kom det några regndroppar vilket gav upphov till en gigantisk regnbåge över Södermalm. Det var värt sömnförlusten.

Idag är det dags för ungarna att komma hem från sin far och det är dags för mig att samla ihop spillrorna av mig själv. Med tanke på hur otroligt smart och spirituell jag var i morse så klarar jag nog det också. Fantastiskt egentligen, hur glasklar man kan vara i tanken ibland (behöver jag påpeka att jag tillhör den ironiska generationen). Hur som helst var jag så klart Samantha Jones som jag lovat mig själv att jag ska vara.

Idag är det också dags för starten på Almedalsveckan. Någon beskrev det som politikens eget Hultsfred vilket jag köper. Jag har varit där några gånger och det är både spännande och intressant. Det är också en plats för uppgörelser som ska hålla hela vägen till fastlandet. Jag har en känsla av att FRA-frågan blir en av frågorna som ska ältas, det är bra. Själv slår jag dock idag ett slag för ett annat politikområde nämligen kulturpolitiken. Jag gör det genom att en av mina favoritpolitiker, den brasilianska kulturministern, får visa hur politiken blir verklighet och så får du tänka hur det skulle kunna vara att ha en kulturminister som vet något om kulturarbetarnas verklighet.

Dessutom vill jag att sommaren ska kännas just så här! Aquele Abraco!