Ljummen sommarkväll i en av världens vackraste städer. Första semesterkvällen och ingen tid att passa. Härligt. Vad gör man då? Jo, självklart går man in i en mörk salong och kollar på film, förhandsvisning av "Dream of life". Hm, låga förväntningar eftersom filmer om musiker, om ikoner sällan lever upp till bilden man bär med sig.
Patti Smith och jag har visserligen aldrig haft någon djup relation. Visst, jag har också försökt gå ner mig på Rimbaud och Ginsburg. Visst, jag har också drömt om att vara kreativ och fantastisk som hon. Men som sagt, Patti och jag har aldrig fått ihop det. Kanske är det den där gamla sanningen att vi kvinnor har svårt för kvinnor som lyckas. Jag är lite arg på mig själv för det.
Men filmen då? Trots den förutsägbara inledningen och vissa pretentiösa partier är filmen fantastisk. Kanske var det min sinnesstämning, jag kände mig lite skum igår, men delar av filmen gjorde mig andlös. Jag var faktiskt tvungen att ta en lång promenad efteråt för att samla ihop mig. Annars hade vad som helst kunnat hända. Kanske var det tokigt. Du kan väl gå och se den. Jag vill gärna prata om den efteråt.
2 kommentarer:
Oj oj, jag hör av mig när jag vatt i mörkret.
Får du göra, ska bli spännande.
Skicka en kommentar