Här får du hur som helst lite bilder från min barndomsmiljö. Så här i backspegeln tycker också jag att det är fantastiskt fint. Jag skulle lida om jag inte fick komma hem några veckor om året.
Men, när det begav sig var det inte roligt. Tristessen var överhängande och vilken tonåring kan njuta av skönheten i havsglimt när staden och musiken lockar 
Men å andra sidan, en publik men näst intill privat strand med horisont när solen skiner. En inglasad veranda när regnet skvalar ner utanför. En hel hög med böcker som väntar, det är helt ok faktiskt.
2 kommentarer:
Roligt att se att du skriver "att komma hem" när det handlar om att återvända till barndomens trakter.
Min gamla mamma brukar ofta fråga mig i telefon "när jag ska komma hem".
Och jag svarar givetvis, när jag är i Malmö, att "jag är hemma nu".
Men visst tycker jag att den lilla staden jag växte upp i kan vara charmig när jag nu återvänder.
Men det dröjer inte länge förrän jag börjar känna av lappsjukan och vill till Malmö igen.
Fast, det är ju just så det är. Jag åker hem för att sedan åka HEM. Det har tagit lång tid för föräldrarna att förtstå och att hemma kan vara på någon annan plats än i byn. Kanske döljer sig här en förklaring till varför jag tog nattåget härifrån när jag slutade skolan. Men, jag fasar också för dagen då huset inte längre finns till mitt förfogande.
Skicka en kommentar