Ja, nu är det ju si så där sex-sju år sedan jag slutade röka. Då hade jag vid flera tillfällen hållit uppe långa tider, du vet graviditeter och småbarn och så, men ständigt åkt dit igen. En period tillät jag mig bara röka när jag festade och då höll jag på att bli alkis på kuppen. "Vi kan väl ta en öl så jag får röka...". Hela tiden smygrökte jag för ungarna och var tvungen att gå ut och köpa mjölk när suget blev för starkt.
Jädrar vad mjölk vi drack.
Vid denna tiden hängde jag med en vän som körde den holländska varianten när det gäller rökförbud. Jag stod där en morgon med huvudet utanför fönstret och frös med en cigg och kände att nu får det vara nog. Misstaget jag gjorde var att jag började snusa istället. Oj, oj - då kan vi snacka beroende. Jag kunde vakna mitt i natten och hela min kropp krävde nikotin.
Det är två år sedan jag slutade snusa.
I flera dagar har jag kännt det, suget har slagit till igen. Självklart kommer jag inte att falla dit, vare sig för festfrestelsen eller annars. För det är jag för stolt (och snål). Men, beroendet finns uppenbarligen där. Under ytan vilar faran och nu måste jag gå balansgång ett tag. Eller så kan jag ta och falla för en annan frestelse.
Jag väljer det senare.
3 kommentarer:
Summan av lasterna ska ju vara konstant. Vad gör du i stället?
Jag har aldrig snusat i hela mitt liv, men har goda vänner som ersatt rökning med snus och dom är gravt beroende av snuset.
Ja du, vad gör jag istället? Nu vet jag ju att rubriken på min blogg utlovar en del men vissa gränser har till och med jag :-)
Nej, skämt å sido tar jag lasterna som dom kommer och försöker leva ut lustar vart efter de pockar på. Men, nikotinet har jag gjort slut med!
Kanske en tröst, men själv är jag en gång rökare alltid ...
Den 21:a var det tre år och nio månader sedan.
Med andra ord så funkar det.
Skicka en kommentar