Självförsvar

Det är sjukt jobbigt att vara tonårsförälder ibland. Den där väna rara lilla ungen växer upp till ett monster med mobilen klistrad vid örat. Dåligt sällskap och dåliga vanor blir en ständig träta. Sällan stannar föräldern upp och funderar över om ens egna telning som egentligen är det dåliga sällskapet om du frågar någon annan förälder. Dom är inte logiska, tonåringarna, men dom är oftast ganska smarta. Det betyder att diskussionerna blir svåra och tuffa, varje gång. Ibland ser man rött och ibland blir man så arg att man knappast kan hantera det.

Det är förbjudet att slå. Det är förbjudet att slå för att hämnas, för att straffa och självklart även för att uppfostra. Det var längesedan vi gemensamt bestämde att även barn och ungdomar är människor och därmed omfattas av samma skyddsregler som andra i detta sammanhang.

För en tid sedan beslöt hovrätten att den pappa som tidigare dömts till fängelse för att rejält ha misshandlat sin dotter nu bara skulle dömas till skyddstillsyn. Skälet till detta var att dottern enligt socialtjänsten var "en besvärlig tjej att leva med", i domslutet framgår inte huruvida pappan - förövaren - var lätt eller svår att ha att göra med.

Det är en ny era. Det finns inget lagstöd för att ett besvärligt barn skulle mildra straffet för en misshanlande pappa (eller mamma). Tänk dig samma scenario på krogen. Det skulle aldrig hålla.

Kvar finns bara en utväg. Domstolen måste ha tänkt att pappan idkade något slags självförsvar. Eftersom tjejen var besvärlig var han helt enkelt tvungen att ta strypgrepp, lyfta upp henne, trycka ner hennes huvud i vasken och vad det nu var. Det får man ju liksom fatta. Självförvar helt enkelt. Konstigt bara att domstolen inte åberopade det i domen.

Passa på att titta på Erik Sandströms program "Hon ville ju inte lyda", tyvärr mer aktuell idag än igår.

Kompromissernas mästare

Jag pysslar väldigt mycket med förhandlingar. Jag gör det på jobbet, jag gör det på fritiden och jag gör det hemma. Självklart är det olika spel som spelas på de olika arenorna men det kan konstateras att jag genom att ta med mig olika knep (och ibland att låta bli att ta med mig olika knep) från de olika spelplanerna faktiskt kommer längre och längre. Jag skulle till och med kunna drista mig till att påstå att jag är ganska bra på det.

Att vara en bra förhandlare kräver skinn på näsan. Det gäller att veta vad man vill och hur stort ens mandat är. Det handlar om att syna motpartens kort och att aldrig visa osäkerhet. Jag har märkt genom åren att om man håller ryggen fri genom att hela tiden kolla av sitt stöd kommer man mycket längre.

På mitt jobb pågår just nu positionsmarkeringar, tuppfäktningar och svansviftande om vart annat. Jag har gjort det här så länge så det är väldigt mycket rutin. För mig som inte tillhör Det Stora Partiet krävs det mycket tålamod för att inte flyga i taket. Det är villkoren för public service blandat med förtursförklaring till domstol samtidigt som man ska bevaka positioner och navigera mellan ilskna medspelare och motspelare. Processer, processer, processer. Förankring, förankring, förankring. Det kan kännas lite tjatigt ibland.

På min fritid förhandlar jag med samma Parti om att "rädda hyresrätten". Det är ett styvt jobb eftersom mina motparter har mycket mindre kompetens när det gäller kompromisser och samarbete än på riksplanet. Är man van att ratta själv blir det väldigt jobbigt med dubbelkomando. Jag har fortfarande hoppet om att "vinna" något.

På hemmaplan däremot förlorar jag ständigt. Där är det tonåringarnas lag som gäller. Samtidigt som jag försöker vara tydlig är jag alldeles för "soft on crime". Nä, förhandla kan jag men att vinna över tonåringarna är stört omöjligt!

Rättvisans kvarnar

Igår hade jag ett telefonmeddelande på telefonsvararen efter ett möte. Det var en man som presenterade sig som polis från länskriminalen. Han inledde meddelandet med att säga att jag inte skulle bli orolig, "ingenting har hänt", men att jag gärna fick ringa upp honom. Självklart blev jag lite orolig ändå. När jag väl fick honom i luren visade det sig att det hela handlade om ett ärende från 2005.

År 2005 var jag och mina döttrar på badsemester i Bulgarien. Det var strax före eländet Sunny Beach slog till på riktigt och det blev ett fylleslag mer än semester. Hur som helst så var jag väldigt noggrann när jag var där när det handlade om bankomartkortet. Jag ville ju inte få det stulet eller så. Trots min noggrannhet så blev kortet skimmat, antagligen i en bankomat. En månad efter hemkomsten försvann hela lönen liiiite fortare än normalt, nämligen direkt.

Nu har det bulgariska polisen äntligen hittat bovarna. I en dator i Sofia dök mitt dåvarande kortnummer upp och därför ringde polisen mig för att höra om jag hade några anspråk och om jag kunde berätta lite mer. Kan inte påstå att minnesbilderna är glasklara om viken dag jag upptäckte att pengarna var borta och exakt vilken bankomat jag tog ut pengar i där men i alla fall. Polisen frågade om jag ville åka till Sofia för att agera målsägande. Jag är inte särskilt sugen att spendera tid i en bulgarisk domstol men om jag får en vecka på något juste ställe vid svarta havet på köpet ska jag definitivt fundera på det.

Vem ska man sparka på när alla redan ligger?

På jobbet pysslar jag just nu med stora siffror. Det är miljarder det handlar om. Miljoner även i tiotal är växelpengar. Jag är inte ekonom som du vet utan jurist och därmed har jag en liten svag släng av ekonomiallergi men jag har genom åren lärt mig leva med den. Jag vet ju att två gånger om året är det liksom bara att bita ihop. Något som jag lärt mig är att sambanden är viktiga. Det räcker inte med att titta i ena änden av snöret för att se vad man fiskar upp i den andra.

Nå, just nu tittar jag då på rättsväsendet och kan konstatera att inom några år kommer man totalt med alla myndigheterna (polis, domstol, åklagare, kriminalvård etc) att ha ett underskott på si så där 10 miljarder. 10 000 000 000 kronor alltså. Orsakerna till varför lämnar jag därhän idag men vad kommer det att betyda?

Jo, det blir så klart färre civilanställda inom polisen - för vem skulle sparka en polis till föremål för säg till exempel en ekonom som kanske kan utreda ekobrott? Det blir så klart längre väntetid i domstolarna eftersom man är överbelastad med ärenden. Det betyder att brottsdrabbade personer får lida, att vittnen försvinner eller glömmer. Det betyder att färre personer ska vårda fler personer på mindre yta inom kriminalvården. Mest orolig är jag för häktena som samtidigt är landets största avgiftningsklinik. Fler kommer att stryka med eller fara väldigt illa. Kriminalvård är antagligen inte att tänka på.

Men, vad spelar det för roll. Det är ju bara kriminella. Lås in dom bara och kasta bort nyckeln. Idag har föresten Aftonbladet nått ett riktigt lågvattenmärke. Är det ett tidens tecken?

Juridiken eller politiken

Igår presenterades grundlagsutredningen. Det är sådant jag gillar - konstitutioner och så. Den är himla klurigt skriven, vår grundlag. Jag gillar särskilt minoritetsreglerna. Alltså, jag menar dom regler som innebär att en minoritet i valda församlingar faktiskt kan stoppa förslag som strider mot våra fri- och rättigheter även om det är en majoritet som försöker rösta igenom dom. Jag fick en ursäkt att titta igenom dom när vi höll på med buggningslagen för några år sedan. Jävligt spännande.

Dessa regler går bara att ändra om det är ett val mellan två beslut. Det är bra för det skickar makten tillbaka till folket. Vi kan välja en annan majoritet om vi inte gillar förslagen i fråga. Det vill säga om det finns förslag som står mot varandra. Tyvärr är det inte så i det förslag som kom igår. Alla är överens om att förslagen till ändringar är bra. Jag tycker inte konsensus alltid är det bästa, det minskar uppenbarligen det folkliga inflytandet.

Två exempel från förslaget till ny grundlag: regeringen ska inte längre ensamma kunna utse domare till högsta domstolen. Bra tycker jag! Domare är oavsättbara varför politiska intressen ska hållas borta från domstolarna. Domstolarna ska få större inflytande över lagstiftningen. Dåligt tycker jag eftersom domarna till skillnad från politikerna är oavsättbara ska dom hålla sig borta från politiken. Svårare än så är det inte.

Folkdomstolar och monster

Sverige har ett rättsystem som fungerar någorlunda. Vi har öppna rättegångar, för det mesta, och vi har rätt till bästa möjliga försvar om vi blir misstänkta för brott. Vi har domare som är så neutrala att de inte kan gå en utbildning om sexualbrott på grund av att de då kan misstänkas svaja i sin neutralitet. Nu verkar vi ha fått nya domstolar. Eller nja, de har väl funnits tidigare också men de har blivit mer aktiva på sista tiden.

Jag hade verkligen bestämt mig. Faktum är att jag i princip inte läst en rad om eller på annat sätt engagerat mig i vare sig Engla-fallet eller Arbogamorden. Jag brukar i största möjliga mån undvika kriminaljournalistik när den ser ut som kvällstidningsjournalistik. Detta betyder självklart inte att jag inte bryr mig om de fruktansvärda dåden eller att jag inte förstår sorgen och ilskan hos de anhöriga. Jag känner helt enkelt inte något behov av att veta detaljerna. Och när nu dåden åter spelas upp i media måste jag säga att det känns ännu mer som om det snurrats ett varv för mycket.

När sedan aftonbladet publicerar offrets mammas "tal" till den misstänkte förövaren tycker jag att det börjar närma sig en farlig gräns. Nej föresten, inte bara närmat sig utan snarare gått över gränsen. Jag tycker hela den här "anhöriga talar till den misstänkte"-grejen är fel. Jag tycker att domstolar ska vara till för att anhöriga ska slippa "prata ut" och för att att anhöriga ska slippa bära ansvaret för "hämnden". Samhället tar över och de anhöriga kan få chansen att sörja. Det ska innebära rättvisa och rättsäkerhet.

Frågan är om vi är på väg att skapa något slags folkdomstolar där det är öga för öga som avgör? Jag hoppas verkligen inte det och som ett första steg borde man åtminstone begränsa dessa anhörigtal till ett minimum. Att rättegångar hålls bakom lykta dörrar är också ett oskick som bör undvikas. Går det att komma ihåg att inte ens den man som nu har åtalats för de hemska dåden mot Engla är att anse som skyldig förrän domstolens dom har fallit?

Att cykla är nödvändigt

Några av mina bästa idéer har jag fått på cykel. Utan att skryta kan jag nog säga att jag knäckt en och en annan juridisk nöt under vådliga färder i stan. Det har gällt förhandlingar på "hög nivå" som lösts ut för att vinden blåst i håret (genom hjälmen så klart) och tankarna fått flyta fritt.

För någon dag sedan mötte jag justitieministern med cykel utanför Rosenbad. Jag säger med cykel eftersom hon inte cyklade vilket väl var bra eftersom hon inte hade hjälm, istället hade hon två SÄPO-pojkar som skydd!

Kanske är det dock dags för Bea att gränsla cykeln. Hoppa upp och ta en tur och låta tankarna flyta. Det är nämligen kris i rättsväsendet.

Det finns inte pengar till att driva mål till rättegång - brottsoffer och misstänkta gärningsmän sätts på vänt. Det går inte att vårda dömda eftersom pengarna tydligen bara räcker till "förbättrat" skalskydd - inte till innehåll innanför skalet. Samma sak gäller ungdomsvården - och regeringen vill ha hårdare tag. Häktena, sveriges största avgiftningsklinik har sett fler självmord än någonsin. Domstolarna går på knäna och polisen hemfaller till hämdaktioner mot förorten. Till råga på allt, det finns inte ens kraft att utse en ny chef för polisen.

När Nylén äntligen kommer med ett bra förslag, nämligen halvtidsfrigivning, är Beas svar att föreslå längre strafftid i stället. Dessutom ska ju polisen jaga skolkare.

Seriöst, jag kräver skärpning.

Ut och cykla med dig, Beatrice.

Du kanske kan knäcka en eller annan idé!

Om inte, fortsätt cykla!

Uppdatering

Och som av en händelse kom idag nyheten, Bengt Svensson blir ny chef över polisen. Öppen rekrytering - jo pyttsan.