På väg söderut vaknar minnena, lustarna, till liv. När vi passerar Södertälje tittar jag ut mot vägrenen och tänker tillbaka.
Jag tog pendeln hyfsat tidigt på morgonen till Södertälje eller Järna, så till fots mot E-4:an. Ryggan från militärens överskott på ryggen och "säkerhets-moran" lätt till hands (vad jag nu skulle gjort med den). En bit kartong och en tuschpenna tillhörde också uniformen. Det gällde att kunna tiderna. Målet att ta sig till Malmö i god tid innan båten över gick så att man kunde få en av medföljarplatserna vilket innebar både en bädd och mat.
"Europa" skrev jag på kartongen och så upp med tummen och iväg.
Transportsträcka genom Sverige och så äntligen rulla av med lämplig lastbil på tysk mark. Oj, känslan av att vända på kartongbiten, texta Paris, slänga upp ryggan på ryggen och vända blicken mot trafiken. (Mitt rekord mellan Stockholm och Paris är en bra bit under ett dygn, till Lissabon tar det längre tid men attans vad det är vackert i Salamanca).
Det finns många historier att berätta, både dråpliga och läskiga som till exempel den gången när ett toabesök i, jag tror det var Holland, ledde till flykt genom fönstret. Alla turer har dock slutat väl. Det som till slut etsar sig fast är; doften av varm asfalt och disel och en pirrande känsla av äventyr i kroppen.
Ibland önskar man att då var nu.
4 kommentarer:
Känner igen mig i det du beskriver.. som tur är har även mina äventyr slutat väl :)
Skulle vara intressant att höra historien om toabesöket i Holland!
Ha det jättebra!
Hm, det får bli en annan gång tror jag men visst är det en härlig känsla, att sätta upp tummen.
Ha det bra du också.
jag tyckte att det var spännande nog att åka till Skogskyrkogården.
Hm, lite för mycket rena lakan på hotell, dags för äventyr kanske :-))
Skicka en kommentar