Visste du att?

Några funderingar om vårt öppna Sverige:

När ett brott misstänks är det upp till åklagaren att bestämma vad som ska komma allmänheten till del. Detta innebär att åklagaren har ett övertag i förhållande till den åtalade när det gäller att kommunicera via media. Det tycker jag är tokigt.

En läkare som misstänks för ett allvarligt brott måste utredas, det står i rättegångsbalken. Socialstyrelsen har inte den juridiska kompetensen att avgöra vad som är brottsligt eller inte, det är en annan yrkesgrupp som har den rollen. Jag tycker det är bra att det är jurister som har brottsutredningsansvaret.

Regeringskansliet har beslutat att om man söker ett jobb där och inte får det så får man inte överklaga det beslutet. Detta förhindrar effektivt en person som är obekväm men kompetent att få ett jobb. Regeringskansliet är mig veterligen den enda myndigheten som har en dylik regel. Det tycker jag är väldigt tveksamt i förhållande till regeringsformen.

Vi fortfarande har inbäddade poliser och åklagare som utreder eventuella brott inom polisen. Det finns färdigutredda förslag om att göra detta annorlunda. Regeringen tänker inte lägga fram detta förslag. Det tycker jag är riktigt illa.

Listan kan så klart förlängas men det hinner jag inte nu. Istället spelar jag en truddelutt för nu längtar jag till vår och cykel och sol och vin.

Offentlighet och sekretess

Såg i helgen att Beatrice Ask reagerar på uppgifterna om att det finns bilder och andra delar av förundersökningen av det så kallade Arbogamålet på nätet. Jag hoppas att hon reagerar med ryggmärgen och sedan kommer till sans.

Sjävlklart är det förskräckligt att någon finner nöje i att lägga upp denna typ av info på nätet. Det är kanske ännu mer märkligt att någon vill titta på det. När makabra bilder och texter publiceras i Aftonbladet eller Expressen tittar i alla fall jag gärna åt andra håller, jag finner inget nöje i eller behov av den typen av "information".

Samtidigt vill jag starkt ifrågasätta om det är rätt väg att gå att så fort någon utnyttjar sina rättigheter extensivt så ska vi ändra lagen. Jag funderar på om frågan om Osmo Vallo någonsin hade kommit till allmänhetens kännedom om vi inte hade haft rätt att ta del av förunderökningen? Jag funderar också på om vi går mot ett samhälle av mindre insyn, riskerar vi då inte samtidigt kontrollmekanismer som är nödvändiga för demokrati? Jag vill kunna ha insyn i vad polisen håller på med, vad politiker håller på med och vad andra offentliga instanser gör.

Mer insyn, inte mindre och tänk efter vilka konsekvenser eventuella lagändringar får. Det är handlingskraft att kunna stå emot, inte bara flyta med.