Vem tror på polisen

För ett antal år sedan utreddes frågan om poliser som misstänks för brott. Utredningen kom fram till att allt är frid och fröjd och det behövs inga förändringar. Det fanns en reservation, Alice Åström, som hade en annan åsikt.

Några år senare gavs ett uppdrag att ta fram ett förslag om en ny myndighet för att utreda polisen. Utredningen byggde på den reservation som Alice Åström skrivit. Polisen och åklagarna höll emot. "Vi behöver ingen ny överrock".

Så kom dråpslag på dråpslag. Det gäller både mindre utredningar och större som blattajävlarna i Malmö till Johan Liljeqvist i Göteborg. Självklart anmäls poliser oftare än andra yrkesgrupper, det ligger i arbetets natur. Samtidigt är det helt makalöst att i 60% av fallen inleds inte ens en förundersökning.

Igår gjorde en av de största motståndarna genom tiderna avbön. Få personer inom rättsväsendet har varit så emot en fristående myndighet för internutredningar som Sven-Erik Alhem. Nu har han ändrat sig! Välkommen till den ljusa sidan säger jag. Och Alice fortsätter kampen.

Polis, polis potatismos

Vet inte om du lyssnade på nyheterna igår? Jag tänker på reportaget om den unge mannen som dödades i samband med ett polisingripande i Göteborg. Om du inte gjorde det vill jag rekommendera dig att göra det, du hittar reportaget här. Så blossar då debatten om polisens internutredningar upp igen. Det händer gång på gång och svaret blir det samma varje gång. Åklagaren tittar på ärendet en gång till och när mediestormen lagt sig tonar ärendet bort i dimman.

Som sagt det här är inte första gången frågan diskuterats. Vi har haft Osmo Vallo- ärendet och vi har haft en uppsjö av ärenden sedan baseboll-ligans dagar. Sverige har kritiserats av både Europarådet och Europadomstolen. Minst en gång per år kör kvällstidningarna artikelserier om "Poliserna som begår brott, privat eller i tjänsten" och år efter år konstateras i undersökningar att förtroendet för polisen sjunker.

Jag fattar inte varför man inte åtminstone kan ordna så att polisens internutredningar skiljs åt från den ordinarie polisverksamheten. Jag hörde på radion både igår och idag att man vill lägga internutredningarna som en central enhet under rikspolisstyrelsen. Men varför då??? Vad skulle det göra för skillnad. Det finns ett färdigutrett förslag som är bra och som bara ligger i en byrålåda hos Beatrice Ask och väntar. Sätt det i sjön. Vad väntar ni på, vad är ni rädda för???

Visste du att?

Några funderingar om vårt öppna Sverige:

När ett brott misstänks är det upp till åklagaren att bestämma vad som ska komma allmänheten till del. Detta innebär att åklagaren har ett övertag i förhållande till den åtalade när det gäller att kommunicera via media. Det tycker jag är tokigt.

En läkare som misstänks för ett allvarligt brott måste utredas, det står i rättegångsbalken. Socialstyrelsen har inte den juridiska kompetensen att avgöra vad som är brottsligt eller inte, det är en annan yrkesgrupp som har den rollen. Jag tycker det är bra att det är jurister som har brottsutredningsansvaret.

Regeringskansliet har beslutat att om man söker ett jobb där och inte får det så får man inte överklaga det beslutet. Detta förhindrar effektivt en person som är obekväm men kompetent att få ett jobb. Regeringskansliet är mig veterligen den enda myndigheten som har en dylik regel. Det tycker jag är väldigt tveksamt i förhållande till regeringsformen.

Vi fortfarande har inbäddade poliser och åklagare som utreder eventuella brott inom polisen. Det finns färdigutredda förslag om att göra detta annorlunda. Regeringen tänker inte lägga fram detta förslag. Det tycker jag är riktigt illa.

Listan kan så klart förlängas men det hinner jag inte nu. Istället spelar jag en truddelutt för nu längtar jag till vår och cykel och sol och vin.