Jag har en billig cykel. Den är inte ful och den är inte gammal men den är billig. Jag har köpt den på en sån där billighetsaffär när det var utförsäljning. Halva priset på redan ganska låga priser. Det ska man inte göra. När den cykeln går sönder eller behöver servas kan man inte förvänta sig någon hjälp.
Växeln pajade ihop och jag var i närheten av en cykelaffär. När jag tog in min cykel genom dörren såg jag hur föraktet riktigt lyste i ögonen på handlaren. "Nja, du vet - man får vad man betalar för". Jo, oj - förlåt, ja jag vet...förlåt. "Kanske kan jag titta på den senare i veckan...."
Min favoritcykelhandlare finns i Gamla stan. Det spelar liksom ingen roll vilken cykel man har, dom gillar att man cyklar. Jag ringde och killen som svarade sa; "ring mig när du kommer hem, det spelar ingen roll om det är sent - du kan ta mitt mobilnummer - så försöker jag guida dig så kanske du kan fixa det själv".
Det är cykelkärlek!
Nu lyckades vi inte via telefonakuten laga min cykel så i morse rullade jag sakta till stan på lägsta växel. Det gick inte fort men framåt. En mil på 45 minuter. Det du! Men det var det värt för på lunchen ska jag gå till cykelhandlaren i Gamla stan i trygg förvissning om att min billiga cykel blir väl omhändertagen.
2 kommentarer:
Jag har en växellös (Malmö är platt) gammal Fram King damcykel. Den går som en klocka även om den gnisslar lite för att jag inte smörjt den på länge.
http://www.mo-ped.se/bike/b_fra.htm
Är cykelverstaden på fredsgatan borta? De fixade allt förr i tiden
Skicka en kommentar