Vaknade till den hemska berättelsen om en elvaårig flicka som blivit avkastad från tåget i Kumla. När jag skriver detta är hon som väl är upphittad, oskadd, mer än ett halvt dygn senare. Folk skriker nu på bojkott av SJ. Det är enkelt att stämma in i den kören men problemet är så himla mycket större än så.
Vad gjorde alla andra vuxna människor på tåget? Vad gör vi vuxna när vi hör eller ser ett barn bli orättvist eller illa behandlat? Tränger du dig före i kön med orden "jag ska bara" eller "oj hoppsan, jag såg dig inte"? Ringer du på när du hör att ett barn blir illa behandlat i lägenheten bredvid? Säger du ifrån när ungen som betett sig lite får en lusing av sin pappa/mamma?
Läser på nätet att en man skriver "jag är glad att mina barn är blonda så dom slipper bil avslängda av tåget". Han har en stor poäng. Rasismen mot barn och ungdomar är utbredd. Jag vet för mina ungar har blivit utsatta. Dom är förvisso svenska men det syns inte riktigt på utsidan.
Hallå alla, det är dags för skärpning nu. Du får inte titta bort, du måste lägga dig i!
1 kommentar:
It takes a village...
Skicka en kommentar