Elak, nostalgisk och sorgsen

Igår var jag elak i min blogg. Det är sällan jag är det. Eller elak föresten, jag tror att alla inblandade gillar en hård och bra debatt. Det gynnar allt som oftast sakfrågorna. Hoppas att du också uppfattar det som just hård debatt i sakfrågan, det är min poäng. Fick i övrigt veta idag att en av fastigheterna som man promt vill sälja i min kommun är mögelskadad så nu blir det inget av med det förrän om ganska länge. Tur för de boende att det upptäcktes i tid.

Nåja, jag jobbar hemma idag. Sitter och skriver texter som ska användas det kommande riksdagsåret. Det är sista gången hoppas jag för det känns att det inte är första. Jobbar hemma för att jag ville ta lunchen i anspråk för att köra dottern till Arlanda. Hon är just nu på väg till mormor. På vägen ut till flygstationen drabbades jag av en massa nostalgi och jag tänkte tillbaka på alla dom gånger jag och mina döttrar gjort denna resa. Alla gånger ungarna flugit till mormor och morfar. Alla gångerna morfar flugit upp för att med vändande plan ta med ungarna till landet när dom varit för små för att flyga med SAS-assistans och alla gångerna vi åkt tillsammans.

Det hela fick mig att sakna min pappa. Det händer ganska ofta. En stor tomhet som drabbar mitt i steget när någon invant slår till och tanken blir att "det här borde jag prata med pappa om". Han var inte hemma särskilt mycket när jag och min syster var små. Han tog igen det med mina ungar. Jag tror att han skulle plockat ner månen om dom bett honom. Det är inte ens ett år sedan jag kunde slå honom en signal. Det är snart ett år sedan jag förlorade min pappa. Jag önskar att jag hade haft mer tid. Jag önskar pappa tillbaka.