Mammaväckarklockan

I morse vaknade jag ovanligt tidigt med ett ryck. Troligtvis vaknade jag av att det var lite för tyst. Äldsta dottern skulle ju upp för att åka till Göteborg kl åtta. Tydligt och klart sade hon ifrån i går kväll att hon skulle sätta klockan och att jag inte behövde oroa mig. Men, det är ju just det man behöver som mamma. Det är sådant jag oroar mig för. Att ungarna ska missa bussen till den stora festivalen eller semesterresan. Dottern var väldigt glad att jag väckte henne.

Det fick mig att tänka på en vän till min yngsta. Det har inte gått så bra för honom i skolan. Han är inte alls obegåvad, däremot både omotiverad och okoncentrerad. Jag frågade varför det var trögt i skolan. Han svarade att det var tufft att komma upp på morgonen. Det är skillnad för C sa han (C är yngsta dottern) för hon har ju någon som ser till att hon kommer upp. Men, jag kan ringa och väcka dig sa jag så klart samtidigt sm jag insåg att det inte var själva väckarklockan som saknades utan någon som verkligen såg till och brydde sig om att han kom upp.

Vi bestämde, dotterns kompis och jag, att det skulle underlätta om han inte behövde gå upp så tidigt på morgonen. Det kan väl vara bra att ha en klass som börjar kl 8 på morrgonen och en annan som börjar 12. Självklart får den senare klassen också sluta senare men på så sätt utnyttjar vi såväl lokaler som annan infrastruktur bättre. Så kom vi överens om att hans tankar skulle bli ett politiskt förslag. Kanske betydde det något för honom att jag lyssnade för han har i alla fall kommit så långt att han gått från IV till vanligt gymnasium.

Nåja, tillbaka till den stora festivalen som dottern ska på. Hon är mest där för att se på Kanye. Honom har vi ju redan sett tänker jag. På Stockholms jazzfestival 2006. Själv hade jag gärna åkt till Way out west men inte för Kanye. Jag hoppas att dottern kommer hem med nyvunna insikter vem som är den riktiga kungen på denna festival.