Har ju bloggat ett tag nu så jag minns inte riktigt vad jag skrivit om och inte men har jag berättat det här så får du hoppa över dagens blogg så hörs vi väl imorgon? Hur som helst, för ett par år sedan - ganska många år sedan faktiskt - så pluggade jag arabiska. När jag berättar det för folk frågar dom genast; är du gift med en arab? Nej, men väldigt intresserad av språk och för den delen vår historia, svarar jag då.
Efter ett års studier ville jag och två vänner åka och praktisera våra färdigheter. Det naturliga hade väl varit att åka till Tunisien eller Egypten men istället valde vi att ta våra ryggsäckar och resa till Syrien. Det blev en fantastisk resa. Vi träffade människor av alla sorter. Rika, fattiga, storstadsbor, lantisar, drömmare och andra. Utan undantag var dock alla nyfikna och otroligt generösa. En annan gemensam nämnare var den outtalade/uttalade rädslan för regimen.En del av vår resa råkade bli en vecka i ett hus vid kusten i staden Lathakia. Vi hyrde ett semesterhus fullt av kackerlackor och vinrankor för några dollar. Huset hittade vi genom en tjej vi träffat på flyget till Syrien. Hon var svenska från Göteborg med familj just i Lathakia. Hennes familj bodde också granne med stadens polischef. Han hade bäst växelkurs av alla svartväxlare i staden. Eftersom det i princip var belagt med fängelse att växla västvaluta så var det få andra än polisen som höll på med det.
Det finns massor av historier att berätta om besöket i Syrien. Elbristen, rädslan, kvinnornas sammanhållning, maten, barnen och inte minst den efterhängsna magbasillen. Men, jag nöjer mig idag med att önska att mina syriska bekanta får uppleva den efterlängtade friheten och att ni då inte längre behöver viska eller tala i kod!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar