Där jag bor

Idag när jag gick till jobbet tänkte jag på när jag för ganska många år sedan fick en lägenhetsanvisning till min första lägenhet med eget kontrakt. Lägenheten låg längst bort på en återvändsgränd. Det var en kväll i oktober och mörkt och väldigt tyst. Jag minns att jag kände det som om jag var förvisad till bakgården men efter att ha bott i andrahandslägenheter och på renoveringskontrakt ett bra tag var jag glad ändå.

I dagsljus såg sedan allt annorlunda ut. Visserligen kändes det fortfarande som om det låg långt bort men det var grönt och fint. Ica-butiken hade öppet mellan 9 och 18 på vardagar och 9 och 13 på helger. Tunnelbanenedgången stängde kl 22 men det var okej för det var väldigt få som var ute så sent. En hög mur skilde oss från dom rivningsfärdiga baracker som en gång varit den stolta filmstaden där bland andra Ingmar Bergman huserat genom åren.

Nu ser området helt annorlunda ut. Husen som byggdes på 50-talet är upprustade. I filmstaden, har man nu rivit det mesta av dom gamla filmatejéerna och istället byggt ett nytt flashigt bostadsområde. Det finns ett antal restauranger och en biograf, Ica håller öppet till 21 varje kväll. Mycket har förändrats men jag är kvar (inte i samma lägenhet men i samma område).

Från att ha varit "utkanterna" på vår lilla stad är mitt bostadsområde plötsligt ett poppigt och modernt område. Medelåldern har sjunkit på grund av naturlig avgång. Området har förtätats på ett bra sätt och det är fortfarande grönt och fint. Nu mera har vi till och med en bankomat. Och, det är då det händer. Plötsligt är det dags för utförsäljningar. Mycket vill ha mer så nu börjar den verkliga kampen för att rädda våra hyresrätter. Jag ska gå i fronten, det lovar jag!