Publicistiskt ansvar

Hörde en debatt på radion igår om medias ansvar när det gäller publicering av Breiviks "mediakit". Alltså, de bilder och de filmer mm som Breivik tagit fram för att marknadsföra sig och sina idéer. Det var en intressant diskussion.

Lena Melin är tf ansvarig utgivare på Aftonbladet. Jag håller verkligen med Melin om att man ska berätta så mycket som möjligt men jag blir orolig när hon får frågan om hur resonemangen gått på redaktionen inför publiceringsansvar. "Jag vet inte" säger Melin, "jag har inte varit där".

Det där förstår jag inte. Bör inte en ansvarig utgivare vara på plats och fatta beslut i en situation som denna? Jag jobbar ju inte med dagspress så jag vet inte men det låter väldigt märkligt för mig som lekman att den ansvariga utgivaren inte vet hur diskussionen gått.

Snacka om SD

Idag ska jag tillbringa dagen med att prata om Sverigedemokraterna. Antirasistiska strategier och förhållningssätt. Det är modernt och i tiden även om jag kanske hellre skulle talat vänsterpolitik och strategier för sådan. TV har kört dokumentärer om "100 dagar efter valet". Aftonbladet gör en specialgranskning av Sverigedemokraterna, deras historia, väljare och ideologi. Till råga på allt var Jimmie Åkesson gäst i radions lördagsintervju.

Det är lite tröttsamt tycker jag, för vi vet ju vilka dom är. Dom är nationalister som inte gillar människor med rötter i andra länder, i alla fall inte om dom befinner sig i Sverige. I radion satt Åkesson programmet igenom och talade om assimilation, det är nytt. Dom har på hundra dagar lyckats ändra språkbruket och väldigt få verkar reagera.

Men kanske måste det göras. Kanske är det medias och politikers sätt att göra bot. Vi som inte skulle ta debatten för "vi pratar inte med rasister". Media som "inte skulle ge dom utrymme". Nu sitter vi här och har snart tillbringat ett halvår med att vara arga över misslyckandet, det är dags att göra något.

Det första vi kan göra är att erkänna att SDs intåg är politikens misslyckande för just politiken. Liksom Hans Linde skriver i Aftonbladet handlar det om nedrustningen av samhällets service på landsbyggden, visst. Men det är bara en liten del av förklaringen. Vi måste förstå att även partiapparaternas nedmontering är en del av misslyckandet. Maktkoncentration, globalisering och känslan av att inte vara viktig. När fackföreningsrörelsen drar sig tillbaka och ingen ens frågar om jag ska vara med och dela flygblad längre. När första maj blivit reducerat till en "familjefest" med ansiktsmålning och ponnyridning istället för en manifestation för arbete mot kapital.

Jag tycker att du ska läsa boken "Svensk, svenskare - ett reportage om Sverigedemokraterna. Då kan du börja förstå en del av vad det handlar om. Delta i debatten, inte minst på bloggen med samma namn som boken.

Vem är Julian Assange pt 2

Jag tycker du ska läsa Assanges debattartikel i Aftonbladet som publicerades strax efter att han överlämnat sig till domstolen idag. Det känns som om vi är med om något mycket märkligt.

Jag jobbade på justitiedepartementet när frågan om fildelning, datalagring, och en massa hot från USA var på tapeten första gången. Nog var USA en av aktörerna när man tog fram en ny upphovsrättslag? Att fler ministrar än Ask bör fundera bakåt i tiden är nog ett faktum. "Den som inte har något att dölja"....

Journalistiken och verkligheten pt 2

Jaha, så var det då dagen B. Ja, alltså den där dagen då det blå blodet ska blandas med den lilla människans. Jag har ju lovat att inte skriva om det så det ska jag låta bli. Själv sitter jag på jobbet, mitt i smeten och försöker jobba. Det får bli några timmar så jag hinner hem till dom viktiga matcherna ikväll.

Men, nu skulle det ju handla om journalistik Det svämmar verkligen över av rojalism överallt. Hörde på Medierna i P1 att när det begav sig förra gången när pappa Kungen och mamma Drottningen gifte sig så toppade Aftonbladet med Sydafrika och apartheidfrågan. Men, det var andra tider när det fortfarande fanns en värld full av saker att bry sig om.

Idag fick jag se en liten film på youtube som visar hur illa det är med (delar av?) journalistiken. Avsätt knappt 9 minuter till detta inslag och tänk sedan efter hur du själv konsumerar nyheter...

Bröllopsyra?

Igår presenterades en avhandling som slår fast att låg ersättning i a-kassa inte är något incitament för att söka jobb. I avhandlingen konstateras också att rejäla arbetsmarknadsutbildningar och likande insatser ger ett bättre resultat för framtiden. Trygghet och möjlighet till utbildning i lågkonjunktur är det bästa sättet för ett land att ta sig igenom en sådan.

Aftonbladet toppar med "Kärlekskrisen i kungahuset".

Askmolnet fortsätter att ställa till besvär för flyget vilket leder till ekonomisk kris för både företag och människor. Folk som varit på resa av olika skäl är strandade på fel kontinent och exportberoende länder får slänga färskvaror och riskerar arbetslöshetskriser.

Expressen toppar med att Madeleine fortfarande bär sin förlovningsring.

Valfusket inom moderaterna blir solkigare och solkigare. Litorin var extremt patetisk i sitt försvar igår. Riktigt roligt blev det när han bitskt frågade reportern om "hur hon visste att dom inte gjort det det" på frågan varför dom inte ringt runt till medlemmarna. "Jo, för att du själv skrivit det i det här brevet".

DN-debatt avhandlar frågan huruvida det är svensk tradition och lämpligt att Victoria ska bli bortlämnad till Daniel av sin pappa.

Därför lovar jag härmed att aldrig mer nämna det där bröllopet i denna blogg!

Man blir lite fundersam

Läser i Aftonbladet om länspolismästaren i Stockholm, Karin Götblad, som förgäves larmat SÄPO när hon brutit benet. Enligt tidningen gick Götblad upp mitt i natten för att stänga ett fönster och föll då omkull av någon anledning. I fallet bröt hon benet så illa att hon inte kunde påkalla hjälp per telefon. Turligt nog kunde hon däremot trycka på larmet till SÄPO för att få hjälp.

Så långt allt gott och väl. Historien fortsätter dock med själva skandalen. Götblad fick inget svar på sitt SÄPO-larm. Nu ska det utredas varför. Var det så att SÄPO-jouren sov eller var larmet trasigt. Om det varit statsministern eller för den delen Karin själv som verkligen varit i nöd, vad hade hänt då?

Det är några av frågorna som ställs. Jag har dock en annan fråga. I artikeln framgår nämligen att Götblad i sin nöd kröp eller släpade sig ut på gatan och fick hjälp av förbipasserande. Men då undrar man, varför släpade inte Karin sig till telefonen för att ringa på ambulans? Jag tror till och med att Götblad har tillgång till direktnummer inom polisen som hon kunde ringt om det knep. Vad var det som fick Götblad att släpa sig ut på gatan?

Sänkta löner och smilysar, lite allmänt gnäll och så lite VM

Jag undrar verkligen vad dom håller på med på regeringskansliet. När jag jobbade där slet vi ganska hårt för att göra saker och ting bättre. Nu så verkar det mest vara lekstuga för hela slanten. Hörde på radion i morse att Totto nu importerat ett system med "glada gubbar" som ska klistras på företag som har en god arbetsmiljö. Detta kanske är en kompensation för att man dragit ner på arbetsmiljöarbetet. Totto verkade i alla fall lite besvärad när han väl satt i radiostudion och fick frågor, det får väl hedra honom.

Så läser jag i Expressen om dom "hemliga dokumenten" som visar att Borg är ute efter att sänka löner. Tyvärr är det inte hans egen lön utan våra. Hm, ja ja - vad ska man tro, det mest uppseendeväckande med den nyheten är väl att Expressen fattat det först nu.

När Aftonbladet sedan som grädde på moset basunerar ut att hälften av svenska folket vill höja skatten så blir man ju lite glad för att folk fattar. Sedan blir jag lite fundersam när samma undersökning kommit fram till att 92% tycker att deras egen skatt ska vara oförändrad. En ännu sämre variant på NIMBYs. Tokskallar.

Jag hann med mycket i morse. Lyssnade på kulturnytt. Det var en recension av boken "värdens lyckligaste folk". Den handlar om handlar om när Danmark gick från att vara gemytligt till rasistiskt. Det går fort. Släpper du garden en sekund är du knockad Så kom igen, det gäller att vara vaksam hela tiden. Du vet, mitt löfte lever fortfarande - jag håller aldrig käften när någon säger något rasistiskt. Kom med du också.

Nej, tacka vet jag min lilla hemstad. Där lever vi i endräkt och trotsar Timbro varje dag. Igår var jag på invigning av Sveriges nya nationalarena för baseboll och softboll. Trots att jag bor mitt i huvudstadsregionen - omgivet av Stockholm som Sundbyberg är - så är det lite mysigt att cykla genom parken till vårt eget lilla VM. Det är tufft tycker jag.

Vem ska man sparka på när alla redan ligger?

På jobbet pysslar jag just nu med stora siffror. Det är miljarder det handlar om. Miljoner även i tiotal är växelpengar. Jag är inte ekonom som du vet utan jurist och därmed har jag en liten svag släng av ekonomiallergi men jag har genom åren lärt mig leva med den. Jag vet ju att två gånger om året är det liksom bara att bita ihop. Något som jag lärt mig är att sambanden är viktiga. Det räcker inte med att titta i ena änden av snöret för att se vad man fiskar upp i den andra.

Nå, just nu tittar jag då på rättsväsendet och kan konstatera att inom några år kommer man totalt med alla myndigheterna (polis, domstol, åklagare, kriminalvård etc) att ha ett underskott på si så där 10 miljarder. 10 000 000 000 kronor alltså. Orsakerna till varför lämnar jag därhän idag men vad kommer det att betyda?

Jo, det blir så klart färre civilanställda inom polisen - för vem skulle sparka en polis till föremål för säg till exempel en ekonom som kanske kan utreda ekobrott? Det blir så klart längre väntetid i domstolarna eftersom man är överbelastad med ärenden. Det betyder att brottsdrabbade personer får lida, att vittnen försvinner eller glömmer. Det betyder att färre personer ska vårda fler personer på mindre yta inom kriminalvården. Mest orolig är jag för häktena som samtidigt är landets största avgiftningsklinik. Fler kommer att stryka med eller fara väldigt illa. Kriminalvård är antagligen inte att tänka på.

Men, vad spelar det för roll. Det är ju bara kriminella. Lås in dom bara och kasta bort nyckeln. Idag har föresten Aftonbladet nått ett riktigt lågvattenmärke. Är det ett tidens tecken?

Något är ruttet i rättstaten Sverige

Igår visades programmet som ska bevisa att Thomas Quick är oskyldig till dom mord som lagts honom till last. Jag såg själv inte programmet men ska försöka göra det i eftermiddag om jag hinner. Däremot har jag lyssnat på Hannes Råstam och hans nästan sorgsna bild av vad som hänt.

Man undrar ju! Detta är, av naturliga orsaker, ett av sveriges aboslut mest kända rättsfall. Massor av resurser har lagt ner på att utreda och lagföra. Överåklagare Christer van der Kwast har berett ärendet och kritiken är inte nådig.

Det är inte första gången van der Kwast är i blåsväder. Inte nog med att många länge varit övertygade om att Quick inte varit den skyldige när det gäller de aktuella ärendena, van der Kwast har ifrågasatts i många andra ärenden också. Minns du ärendet när van der Kwast beslutade om husrannsakan hos TV4 på grund av en krognota på några hundra? Alltså, en husrannsakan hos en medieredaktion är en allvarlig sak. Om det är sant att Quick är oskyldig kommer nog fler saker att flyta upp till ytan. I så fall är något verkligen ruttet i rättsstaten Sverige.