Rädda badplatsen!

Jag är uppvuxen vid havet. Vi brukade skoja och säga att vi till och med var uppvuxna i havet när ni var små. Mammas och pappas hus med alla fruktträden och den stora välskötta gräsmattan var tryggheten och ett hav av möjligheter när vi var små.

Mina ungar har tillbringat somrarna på samma plats. Vi har cyklat ner till havet och badat. Legat på stranden och njutit av vågornas ljud. Hoppat från bryggan och vågat simma en bit till. Till nästa sten och nästa sten som jag känner så väl som min egen handflata.

För första gången på 46 år ser dock den ena av byns två badplatser annorlunda ut. Den av de två där jag varit mest. I stället för de vanliga två bryggorna finns det bara en. Klart jag funderar på varför? Jo, visar det sig efter ett samtal till kommunen, att eftersom bryggorna blåst sönder under vintern tyckte man bara det fanns skäl att reparera den ena. Särskilt som man avsåg att lägga ner badplatsen nästa år. VA? Och inte bara denna badplats utan även byns andra badplats som lockar barnfamiljer från när och fjärran. VA, VA?

Så, byns två badplatser ska alltså läggas ner. Klart man kan tänka att man kan bada ändå men tro mig, naturen tar fort över. Det tar inte lång stund innan det blir omöjligt att ta sig fram till vattnet och ännu mera ned i det. Livboj och bryggor blir man utan och tillgänglighet blir inte att tänka på. Jag funderar på hur folk kommer reagera? Jag funderar också på vad det egentligen kostar att hålla två små badplatser igång? Inte mycket i en kommunal budget skulle jag tro. Men för folket i byn blir det kostsamt på många sätt. Och för idrottsföreningen som säljer glass på stranden och som får en slant för att hjälp till med skötseln blir det en inkomst mindre.

Nu betalar jag ju inte skatt i denna kommun men min mamma och pappa har gjort det i alla år. Hade jag gjort det skulle jag använt min röst för att kräva lite skatteåterbäring i form av badbara badplatser. Det är inte för mycket begärt! Det är verkligen inte för mycket begärt!