Det är inte så roligt att vara Bajare just nu. Eller jo, om man tänker på speedway, friidrott och vad det nu kan vara. Men det gör jag inte. Jag tänker på fotboll, till och med på herrfotboll. Igår åkte laget ut ur svenska cupen, i första omgången. Man kan ju se det som ett fall framåt eftersom det var mot ett div ett lag, förra året åkte vi väl ut mot typ ett div tre/fyra lag men nej - det duger inte.
Nu skriker folk om att spelarna inte visar hjärta. Men vet ni, jag tror det är just var man gör. Den mysiga familjära Bajenlandstämningen gör att hjärtat man visar blir till kramp. Man springer och pangar iväg bollen, gör en (misslyckad) snurrfint eller cykelspark och missar målet. Man vill så gärna ha supportrarnas kärlek att ingenting funkar.
Det är härligt att tillhöra Bajenland som har ett fort var man än kommer men det börjar bli lite väl mysigt. Jag vill inte att "mina" spelare ska snacka spellistor med supportrar på twitter. Jag vill inte att "mina" spelare ska vara kompis på facebook. Jag vill att hela laget ska lyfta sig till en proffsigare nivå. Ja, jag tror du fattar vad jag menar.
Nej, stäng alla träningar. Ta in en idrottspsykolog. Fortsätt bygga. Fortsätt kämpa. Jobba med det mentala, det är det stora såret. Och till Bajenlands olika delar. Det finns viktiga frågor att ta tag i. De galna fakturorna för polisbevakning, pyroteknik, det nya huliganregistret, det faktum att den nya arenan inte är klar, den interna diskussionen om sexism...
Kom igen nu - vi kör!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar