När jag var liten hette det "Statens kaka inte stor men säker". Idag verkar den devisen vara förpassad till en källarkorridor på finansdepartementet tillsammans med ett antal misslyckade eller en längre behövda generaldirektörer. Jo, dom är några stycken och vad jag inte fattar är att dom inte vet hut. På riktigt, det gäller också folk som "går i pension" när dom är 55 på skattebetalarnas pengar. Dom som "slitit så hårt" i några år. Hur orkar man gå sysslolös och lyfta lön. Det är för mig en gåta!
Alltså, jag är fullt medveten om att det kan vara mycket slitsamt att vara offentlig tjänst. Ta till exempel riksdagsledamöter som lever långt borta från sina familjer och jobbar långa dagar när dom väl är i tjänst. Ofta under sina viktigaste karriärår silket innebär att de försakar mycket. Jag tycker dom är värda ett "friår" eller två. Inga bekymmer. Men inte betalt livet ut.
Nå, inlägg skulle egentligen handla om något helt annat - nämligen slöseriet som diverse myndigheter och departement håller på med. Någon påminde om Aina Erlander som tågade upp på regeringskansliet med pennor som tillhörde RK när Tage inte längre skulle ha tillgång till dem. Så där var det hemma hos mig. Pappa som jobbade i statens tjänst hela sitt liv tog sig aldrig en enda förmån (penna, pärm etc) ty så var han uppfostrad.
När jag jobbade på regeringskansliet för några år sedan tillhörde jag den privilligerade klassen - politikerna. Jag kan inte räkna antalet genomgångar vi hade med förvaltningsavdelningens olika folk i hur vi skulle hantera - inte pengar utan vår arbetstid. Alltså, vi kunde ju inte göra inköp eller så utan att få det attesterat men även där var restriktionerna hårda. Att motivera en smartphone eller en lite piffigare bärbar dator till exempel var inte lätt. Arbetstiden? Ja, även om vi var politiskt anställda var restriktionerna hårda när det gällde att göra partiarbete, till exempel delta på egna möten, kongresser och så vidare. Detta ska jämföras med att man utan att blinka kan låta departementet betala interna partiarrangemang och stora kalas av olika slag.
Moralen, skattemoralen, har förändrats. De borgerliga partierna verkar helt enkelt tro att statens kaka är outtömlig. De verkar också tro att den är deras. Men, vet ni vad - så är det inte. Pengarna ni slösar är mina, inte era. Be gärna förvaltningsavdelningen gå igenom reglerna med er. Jag är säker på att det kliar i fingrarna på dem, att skicka ut ett PM eller två.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar