Läser reportage på reportage, rubrik på rubrik om att det nu snart är ett år sedan Utöja-dådet. Det är fruktansvärd läsning och samtidigt hoppfullt med alla människor som är så himla mycket större än det hemska de varit med om. Jag läser om Bosnien, Mangs, Lasermannen, Sydafrika, Palestina och hemska våldsdåd som vi borde påminna oss om då och då.
I sommar har jag också blivit påmind om hur det var under tiden när Ny Demokrati härjade i svensk politik. Jag har blivit påmind om de hot och det hat vi utsattes för av människor som tyckte att vi som inte ville inskränka oss till nationalism var en sämre art. Jag lyssnar på den gamla retoriken och hör genklangen i nutiden. Jag läser igen de brev och de meddelanden som jag fick då och som ledde till att polisen såg sig nödda att ta en extra sväng runt mina barns dagis då och då. Brev från människor som ville hota och hata oss som stack ut hakan då ser exakt samma ord som sprider sig som en löpeld över nätets kommentarsfält. Och Ny Demokratis retorik går igen i riksdagen...
Det är nationalismen som är problemet. Det är nationalismen som går som en löpeld genom hatet. Det är nationalismen som får unga män (och lite äldre män) att ta upp pennan, höja rösten, lyfta vapnet och på ett eller annat sätt påtvinga andra människor sina sanningar. Det är nationalismen som göder hatet och ger näring till det samma.
....ty internationalen åt alla lycka bär!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar