Igår var det debatt mellan de två statsministerkandidaterna i höstens val. Man kan ha en massa åsikter om både Mona och Fredrik och för den delen andra politiker men det är trots allt så att den ena av de två kombattanterna från igår ska väljas till Sveriges statsminister i september.
När jag följde inledningen på debatten kollade jag samtidigt facebook. Många av mina vänner på fejan är politiskt intresserade, och ofta dessutom aktiva och engagerade. Igår var det väldigt tydligt. Det var många kommentarer om både Mona och Fredrik vilket ju är naturligt och roligt. Inte heller är det förvånande att dom som redan är övertygade rödgröna tyckte att Mona var bäst liksom dom blå gillade Fredrik. På bägge sidor var man dock benägna att tycka att sin egen kandidat var lite otydlig och gnällig.
Samtidigt är det väldigt oroande hur dom blå väljer sina ord. "Hon den där skitkärringen" eller "idioten, lögnerskan" och vad det nu kan vara. Om Reinfeldt är omdömet från oppositionen "arrogant, kall och pompös". Inte heller det senare är så sakligt men en väldig skillnad mot att kalla en statsministerkandidat för "skitkärring". Och för all del, det gör det inte bättre att personen som använde uttrycket jobbar för dom blå i riksdagen.
Det kan bli en smutsig valkampanj och det lär inte bidra till att öka valdeltagandet. Tänk på det!
Uppdatering, sedan detta inlägg skrevs har kvinnan som kallade Mona Sahlin för "skitkärring" raderat statusen med alla kommentarer från sin facebook-sida. Hoppsan!
4 kommentarer:
Tror du skillnaden i tillmälen bottnar i en höger-vänsterskala eller i en kvinna-manskala?
Jag tror på det senare. Dessvärre, eftersom jag tror de attityderna är svårare att förändra.
Du har säkert rätt, lika illa vilket som. Jag är säker på att det finns dumskallar av alla kulörer!
Skitgubbe är ju redan upptaget. Ett gammalt fint kortspel.
Jag hörde bara ett mycket kort utdrag ur debatten, på en nyhetssändning på radio när jag var på väg hem från jobbet i natt.
Det som slog mig var att Fredrik R inte lät Mona tala till punkt utan föll henne i talet när hon pratade om vad hon tyckte om hans politik.
Det känns ganska oproffsigt på något vis.
Helt säkert kvinnligt-manligt. Hade vi haft 2 manliga statsministerkandidater så hade tonen varit en annan. Vad är det för mekanismer som gör att tjejer/kvinnor döms hårdare? Tänker på Uppdrag granskning från igår och mår illa!
Skicka en kommentar