På mitt jobb hanterar jag för tillfället en fråga om "Straffrättsliga åtgärder till förebyggande av terrorism". Det innebär i sak att vi ska införa straff för "offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning avseende terroristbrott och annan särskilt allvarlig brottslighet." Jag tror i och för sig inte att du eller jag kommer att åka i finkan om vi säger spräng hela skiten i luften men det finns nog risk att andra kan göra det.
I Peru är det förbjudet att inneha vissa böcker, liksom säkert i Nordkorea och för den delen så kollar man ju vilka böcker folk lånar i USA. Det påminner lite om femtiotalets paniska skräck för kommunister eller trettiotalets antisemitiska vindar. När man förbjuder kurdiska i Turkiet är det så klart ett övergrepp men när Folkpariet på fullt allvar menar att man inte ska få prata annat än svenska på skolgården så ser man inte parallellerna
I riksdagen ligger just nu ett förslag om så kallat tittförbud. Det handlar om barnpornografi. Det är viktigt och bra. Samtidigt passar man på att ändra lite i YGL och TF. Om vi sätter en rubrik på lagförslaget och får det som att se ut som om man försvarar barnen så kan ingen säga emot. Vem vill bli den politiker som säger nej när rubriken är krafttag mot barnpornografi? Att det inte gör någon skillnad i sak utan bara är ett spel för gallerierna men med bieffekten att vi inskränker yttrandefriheten verkar ingen bry sig om.
Jag skulle önska att det fanns några politiker med pondus. Några politiker som ställde sig rakryggat upp och sa; "jag tänker inte lyssna på lobbyisterna mer!" "Det spelar ingen roll om det är polisen som vill ha fler tvångsmedel eller om det är Rädda barnen, jag tänker bilda mig en uppfattning om vad som är relevant för att hitta en balans mellan lagstiftningens syfte och de mänskliga rättigheterna" Det är vad jag vill ha av politiken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar