ASD goes CSI

Det var drama i min sömniga by igår. Jag bor väldigt strategiskt till vid torget med fönster åt tre håll och igår fick jag verkligen nytta av dom. Plötsligt såg jag ett bylte som låg på marken lite undanskymt. Strax efter ett gäng människor som viftade och ringde och hipp som happ var det blåljus i form av både polis och ambulans på uppfarten.

Mannen som legat på marken åkte iväg i ambulans och strax efter gick att läsa i nättidningarna att det var fråga om en misshandel och att personen också blivit knivskuren i ryggen och att polisen letade efter två gärningsmän, en man och en kvinna. När jag tittade ut genom fönstret strax före jag skulle gå och lägga mig, nästan fyra timmar senare, var det fortfarande pådrag med poliser och hundar som spårade. Mannen måste varit illa därann tänkte jag.

I morse när jag åkte till jobbet mötte jag en bekant på väg ner i underjorden. Som den skvallertant jag är var jag tvungen att förfasa mig över det som hänt i vår lilla lugna hörna.

- Men, sa hon, det var ju min granne!
- Va, sa jag - det var värst.
- Ja, jag mötte honom och hans tjej i hissen vid halv 8.
- Nej, det är inte möjligt för just då åkte ambulansen iväg, sa jag.
- Men han blödde i handen och sa att han hade blivit knivskuren.

Snabbt räknade vi ut att det måste varit dessa två personer som polisen sökte och som var gärningsmännen. I deras fat ligger så klart att som är kända bråkstakar. Som dom goda medborgare vi är har vi nu sett till att rättvisan kan ha sin gång. Så kan arbetsdagen börja.