Jag har skaffat mig en ny hobby. Jag slänger saker. Istället för att som förut flytta runt saker och trycka dom längre in i skåpet så slänger jag dom. Det är en härligt känsla. Samtidigt måste man veta vad man gör. Alltså inte så att man slänger grejer som man sedan tror att man ska sakna, det händer aldrig, men så att man inte bara gör rum för att släpa hem nya saker.
Det har inte varit lätt att lära sig kasta dock. Jag är uppvuxen med tillräckligt mycket utrymme, i en villa på landet, för att lätt kunna lägga mig till med vanan att "det kan vara bra att ha". Dessutom en sentimental mamma som sparat allt från kläder till tidningsurklipp om vad vi nu hittat på, jag och syrran. Nu bor jag i en lägenhet i stan, då kan man inte leva så.
Nej, gör dig av med allt som du inte använt det senaste året. Hittills har det inte gått fel en enda gång. Det är så befriande med dom där tomma ytorna, bättre än någon annan känsla. Fast, det är klart. Dom där teckningarna jag hittade från ungarnas dagistid, dom blir kvar!
3 kommentarer:
Ja kasta saker är bland det skönaste som finns! Renar själen lika mycket som lägenheten!
Jag kör en fullastad släpkärra till soptippen varje år, ibl till och med 2 !! Jag tömmer inte uthusen precis, det blir bara lite glesare mellan sakerna.
Jag måste alltså skaffa så mycket nya prylar varje år! Obegripligt.
Ja, det är obegripligt vad man släpar hem. Miljöovänligt är det också. Jag är sååå glad för vårt "sorteringshus" på gården som gör slängandet lite lättare.
Skicka en kommentar