Knark, poliser och fotboll

Hör på radion att man i programmet Kaliber ska prata polisutredningar - igen. Tydligen är det så att poliser utreder "enkla brott" istället för exempelvis bostadsinbrott. Allt för att snygga till statistiken. Att utreda ett snatteri där någon blivit tagen på bar gärning är så klart en enkel sak. För att inte tala om ringa narkotikainnehav. Då handlar det nämligen bara om att ta ett urinprov varje dag på valfri känd missbrukare.

För någon vecka sedan kom det en rapport där ett antal prominenta världsherremän kom till slutsatsen att man nog bör legalisera vissa lättare droger. Skälet - vi har ändå förlorat kampen. Jag tycker det är knas. Jag tror nämligen inte att det är någon lösning att legalisera droger. Däremot tror jag stenhårt på att avkriminalisera eget bruk. Om polisen inte kunde snygga till sin uppklarandestatistik genom att dag ut och dag in testa samma missbrukare utan istället var tvungna att se till att dessa personer kom under vård genom en vårdgaranti skulle vi både få färre missbrukare och fler uppklarade bostadsinbrott. Så, släpp nu moralpaniken och gör något åt eländet.

Så till fotboll då. Tydligen har det varit slagsmål i Falkenberg inatt. Ett gäng människor som iklätt sig mitt kära Hammarbys namn har slagits på en krog och sedan med polisen. Själv var jag uppenbarligen inte på plats och har ingen aning om vad som hänt men oavsett det så säger jag - INTE I MITT NAMN. Om ni vill bråka och gör det i Bajendräkt så drar ni in mig i eländet också och det är jag inte intresserad av. Vi var på väg att städa bort det där och nu är det uppförsbacke igen. Låt bli den där sista ölen (gäller föresten alla som slåss på krogen vilka oftast andra är fotsollssupportrar) så ska ni se att det går bättre. Och för den delen, varför inte gå på en kurs i aggressionshantering?

Knark

För några dagar sedan när jag var på väg hem kom tre unga killar ut från tunnelbanan samtidigt som jag passerade. Killarna tände varsin cigg och doften var tydlig. Det var inte Camel lights det var fråga om. Hm, vad gör man då? Klockan var tidigt på eftermiddagen och det var fullt av folk runt om kring som inte reagerade.

Att ringa polisen och säga, "hallå, det är några ungar här som röker jazztobak" hade knappast gjort någon skillnad. Om polisen inte dyker upp mitt i ett pågående nazistanfall lär det knappast bli någon utryckning för dessa ungar.

Som en blixt från klar himmel presenteras idag siffror som visar att ungar föredrar knark framför sprit. Eh, ja - på riktigt. Sverige har den mest restriktiva narkotikapolitiken i Europa, det verkar ju funka? Jag pratar med mina ungar och kan konstatera att siffrorna i Aftonbladet inte verkar ljuga.

Vad är då lösningen? Jag har sett för mycket skit i spåren av knarket för att tycka det är okej. Finns det någon som har en plan? Ska man - behöver man - göra något? Eller, ska vi låta ungarna knarka loss?

Missbruk och missbrukare

Sitter och tittar på nyhetsmorgon där Emma Igelström berättar om sitt missbruk. Hon är tydligen alkoholist. Tidigare har hon skrivit en bok om sin bullemi. Däremellan har hon tagit ett gäng medaljer och satt ett antal världsrekord och inte minst varit med i mästarnas mästare. I sitt missbruk har hon förskingrat på jobbet, erkänt och dömts.

Samtidigt skriker tidningarna ut att Ola Lindholm ertappats med kokain i kroppen. Det är förskräckligt. Ola är barnens hjälte både från TV och som chefredaktör för Kamratposten. Men, nu "är han körd". Jag funderar på varför? Alltså, vad lär man barn om man kastar Ola på sophögen? One strike and your out?

Och vad är det som skiljer Emma Igelström från Ola Lindholm? Båda har begått brott. Den ena genom att hon förskingrat pengar den andre genom att missbruka. År det ett problem? Jag tycker det. Att göra missbruk kriminellt är ingen framgångsväg. Kanske tål det att fundera på. Domen i domen. Emma ska ha all credd för att hon tar itu med sitt problem och för att hon nu genomgått behandling. Jag hoppas Ola får samma chans.

Knark

Det är inte ofta det händer men igår var en sådan dag som var så stressig och rörig att jag inte hann ta fem minuter att blogga. Det känns väldigt otillfredsställande att ha missat en dag men så kan det gå. Trots detta måste jag ta upp en fråga som varit på tapeten några dagar för ibland tappar man liksom hakan.

Hörde en debatt på radion i tisdags. Det var Alice Åström (V) och Jan R Andersson (M) och det var dom vanliga låsta positionerna Debatten tog dock en något udda vändning när Jan R, som är Moderaternas narkotikapolitiska talesperson, föreslog en alternativ metod för att hindra smittspridning. Han tyckte helt enkelt att heroinisterna skulle sluta injicera och börja med rökheroin istället. Va, VAAA????

Nåja, han får på nöten idag. Bland annat av Expressens ledarsida. Det är bra men det räcker så klart inte. När så okunniga människor tillåts vara talespersoner i en så viktig fråga för ett parti som Moderaterna inser man hur illa ställt det är i Sverige. Jag har länge tyckt att vi måste ändra vår repressiva narkotikapolitik till att bli restriktiv och reparativ. Det räcker inte det heller. Ingen tjänar på att människor utöver missbruket drar på sig livshotande smittor.

Nu är det faktiskt hög tid att vi i vårt välutbildade och solidariska land börjar behandla missbruk som den sjukdom det är. Det är väldigt sällan som Hanne Kjöller och jag är överens men i dagens DN slår hon huvudet på spiken. Ett tungt narkotikamissbruk är inget man väljer eller något man kan bota i en handvändning. Därför är det dags för en vårdgaranti även för missbrukare. Det är också dags för den befintliga vården att förstå att ett återfall är ett bakslag och inte ett skäl att avbryta behandling. Jag hoppas att regeringens kommande förslag verkligen innehåller en vårdgaranti, och att den fylls med verkligt innehåll.

Huliganer och andra

Just nu rasar debatten om huliganer och polisinsatser igen. Självklart är det så att våld och idrott inte hör ihop och att jag liksom alla andra tycker det är för jävligt när idioter går bärsärk och slår sönder och förstör. Men, jag håller däremot inte med om att kostnaden för polisinsatser bör lämpas över på klubbarna. Det förekommer droger, folk begår lagbrott, vandalism och misshandel. Det är polisens sak att beivra.

Jag betalar skatt. Det gör jag med glädje. Ett av skälen till att jag betalar skatt är att vi ska ha en fungerande polis som upprätthåller lag och ordning, utanför Globen liksom i tunnelbanan eller i den lilla byn som jag ursprungligen kommer ifrån. Jag anser att polisen ska se till att man kan genomföra demonstrationer och manifestationer utan störningar från folk som tycker annorlunda. Det tycker jag även om det handlar om rassar eller andra som jag tycker genuint illa om. Men, jag tycker att polisen ska ingripa om rassarna begår lagbrott under manifestationen/demonstrationen Alltså, liksom jag tycker att polisen ska rycka in om någon begår brott under ett idrottsevensemang.

Det finns andra som tycker att klubbarna själva ska betala för olika typer av insatser. Till er vill jag bara säga att det gör dom. Just nu gäller diskussionen hockey men vanligare är att det gäller fotboll. Elitfotbollsklubbarna i Stockholm lägger mer än 10 miljoner varje år på säkerheten kring sina arrangemang. AIK och Djurgården-hockey lägger ner ungefär lika mycket. Det skulle dom så klart helst slippa men det är en del av verksamheten. Idrottsföreningarna betalar också tillbaka mångfalt genom alla ideella insatser som ungdomsledare och andra gör i vardagen, det är stora pengar vi pratar om. Jag vill se den konsertarrangör eller för den delen den politiska organisation som gör en liknande insats.

Igår hamnade jag i en diskussion med någon som tyckte att insatsen vid hockyderbyt i Stockholm var dyr och onödig. "Satsa pengarna på dom hemlösa istället". Det är verkligen en absurd diskussion. Jag betalar skatt och jag gör det med glädje. Jag gör det för att min kommun ska göra insatser för att bekämpa hemlösheten. Tyvärr går utvecklingen i helt fel riktning med nedlagda härbärgen, brist på sociala kontrakt, minskad satsning på missbruksvård och utförsäljning av hyresrätter. Det är för jävligt. Men, hur detta ska avhjälpas genom att vi stoppar hockeyderbyn, det övergår mitt förstånd.

Att tala med kluven tunga

Så var det dags igen, du vet dom där dubbla budskapen från regeringen. Bombastiskt skriker dom ut vad dom ska göra och så gör dom tvärt om. Nu senast Maud Olofsson som ABSOLUT INTE skulle ge något stöd till flyget.

Tror hon kallade det osund konkurrens.

Jorå seru, det varade si så där två dagar. Sedan tyckte Maudan att det var dags att rycka ut. Det gäller att hänga med i svängarna. Klart flyget måste ha stöd, nu kämpar Maud för att rädda det som räddas kan.

The show must go on:

Är knarkare också människor?

Vaknade lite sent idag. Det innebar tyvärr att jag missade första delen av ett av mina favoritradioprogram nämligen Konflikt. Dagens ämne var ett riktigt viktigt ämne och allt för sällan debatterat. Frågan för dagen var narkotikapolitik. Tyvärr hörde jag inte hela programmet men det ska jag strax göra för det går att lyssna på här.

Hur som helst handlade programmet om konflikten mellan sjukvård och straff. Konflikten mellan harm reduction och hårdare tag. Det är en slak lina man balanserar på när man för denna debatt för risken att man glider in på en liberal linje är uppenbar. Att göra det tycker jag är att ge upp.

Hur som helst, Berne som är ordförande i brukarföreningen uttryckte det tydligt. Tullar och poliser ska syssla med smuggling och langare. Resten är sjukvårdsfrågor. Väldigt klokt sagt tycker jag. Jag funderar på hur sjutton vi ska kunna ta om hand missbrukare om vi ständigt ser dom som kriminella? Jag funderar också på hur mycket pengar vi är beredda att satsa på straff innan vi inser att vård måste vara mer humant och mer ekonomiskt lönsamt.

Förra året fick mina goda vänner Alice Åström och Lena Olsson brukarföreningens hederspris, bland annat för den här rapporten. Nu hör jag på radion att man i Malmö faktiskt öppnat härbärgen som inte stänger ute människor med ett aktivt missbruk. Kanske, kanske är vi på väg att faktiskt få en debatt om dom här frågorna som inte bara handlar om fingerpekande. Det vore väl en välgärning för alla dom som sitter i träsket.