Kroppsliga begär

Med en sådan rubrik skulle ju denna bloggpost kunna handla om vad som helst. Kanske tror du att jag tänker skriva om den senaste sexskandalen med ännu en högt uppsatt man som misstänks för våldtäkt. Men det ska jag inte. Jag nöjer mig med att konstatera att jag aldrig upphör att förvånas. Om du vill fundera vidare på frågan tycker jag du ska lyssna på inslaget med polischefen Anne-Marie Orler i P1 från i morse. Länk här.

Nej, det jag skulle prata om var mina egna kroppsliga begär och då tänker jag inte på pirret och vårkärlek och sånt utan annat. Jag tänker på träning och mat. Den senaste veckan har jag ätit dåligt vilket lett till att jag sovit dåligt vilket så klart minskar lusten till träning. Samtidigt så längtar min kropp efter att bli använd. Att få jobba med muskler till bristningsgränsen och känna den där härliga tröttheten efteråt.

I går regnade det sjukt mycket när jag skulle hem så jag lämnade cykeln på jobbet eftersom jag skulle direkt till möte. Så, slag i saken och jag tog stavarna till jobbet. En timma och 10 minuter tog det att gå i ganska rask takt med ordentlig packning (kläder och dator och vad det nu var). Kroppen blir glad och jag blir glad och det är härligt. Nu är jag hungrig och i helgen ska jag träna massor av styrka när friskis har öppet hus.

Hm, men så funderar jag ändå. När man tränar så äter man bra och så sover man bättre. När man tränar blir man starkare och god mat och sömn gör att man blir pigg. Kanske ska man fundera på vad man ska använda all energi till. Det är ju ändå vår.

Makt och korruption

Tänkte skriva lite smutsiga detaljer om det politiska spelet kring morgondagens val av KSO i hemkommunen. För dig som inte vet så betyder KSO kommunstyrelsens ordförande vilket betyder typ statsministern i kommunen. Började på en sådan text men efter ett par stycken av krånglig text tänkte jag att "vem bryr sig"? Så, jag raderade och började om.

Kanske kommer denna sista söndagen i oktober innebära överraskande kontakter som ställer allt på ända. Man kan konstatera att inget är klart förrän allt är klart. Med alla dom turer som varit hittills så förvånar ingenting längre. Imorgon ska jag i alla fall göra debut som ledamot av kommunfullmäktige. Det ska bli väldigt spännande och jag ser verkligen fram mot att debattera, verkligen.

Politik håller man som sagt vanligtvis (förhoppningsvis) på med för att man vill förändra. Ibland handlar det om att bevara. Andra vill bara berika sig själva och det är då makten verkligen korrumperar. Det är inte ofta jag och Peter Wolodarski är överens men här är han "spot on".

Vem tror på polisen

För ett antal år sedan utreddes frågan om poliser som misstänks för brott. Utredningen kom fram till att allt är frid och fröjd och det behövs inga förändringar. Det fanns en reservation, Alice Åström, som hade en annan åsikt.

Några år senare gavs ett uppdrag att ta fram ett förslag om en ny myndighet för att utreda polisen. Utredningen byggde på den reservation som Alice Åström skrivit. Polisen och åklagarna höll emot. "Vi behöver ingen ny överrock".

Så kom dråpslag på dråpslag. Det gäller både mindre utredningar och större som blattajävlarna i Malmö till Johan Liljeqvist i Göteborg. Självklart anmäls poliser oftare än andra yrkesgrupper, det ligger i arbetets natur. Samtidigt är det helt makalöst att i 60% av fallen inleds inte ens en förundersökning.

Igår gjorde en av de största motståndarna genom tiderna avbön. Få personer inom rättsväsendet har varit så emot en fristående myndighet för internutredningar som Sven-Erik Alhem. Nu har han ändrat sig! Välkommen till den ljusa sidan säger jag. Och Alice fortsätter kampen.