Igår pratades det snus på Twitter. Det var en twittrare som ville ha tips om hur han skulle klara att avsluta sitt beroende. Många var dom som ville hjälpa till. Råden varierade från att lägga en bit ingefära under läppen till plåster, terapi, hypnos och helt enkelt sluta och ta den plåga det innebär.
Det är svårt att bli nikotinfri, inget snack om det, men det är fullt möjligt. Att ta kontroll över sitt beroende är underbart, att göra sig fri från det ännu bättre.
Ett argument är så klart att det är dyrt att snusa/röka. Många tips var av karaktären spara pengarna till en resa och liknande. Vi har hög skatt på tobak för att det är skadligt att nyttja dessa produkter och senast vid årsskiftet höjdes skatten. Därför var det extra märkligt att socialministerns egen presschef Johan Ingerös tips var att inte alls bry sig om kostnaden eftersom det i förorten där han bor minsann går att köpa snus för 290 kronor/10 pack.
Dels är det märkligt med den typen av råd av folkhälsoskäl men framför allt är det märkligt att man uppmuntrar till köp av snus/cigaretter som uppenbarligen kan vara smugglade. Självklart diskuterades frågan och Ingerö hävdar bestämt att så kan det inte vara eftersom snuset är producerat i Malmö och smuggling av snus är ovanligt.
Tro mig, det är det inte.
Det är bara att räkna. 29 kronor per dosa. Av detta är skatt ca en tia (ink moms). Inköpspris knappast under 15 spänn (produktion, förpackning, transport, administration). Om då butiken tar ut 4 kronor i vinst har jag svårt att fatta hur det går runt med löner, lokalhyra, avgifter mm. Skulle nu just dessa dosor vara juste producerade, hanterade och försålda kan jag lova att det finns andra som inte är det. När du eller någon du känner köper extra billiga cigaretter, snus eller för den delen en stor stark för 25 spänn kan du räkna med att du samtidigt bidrar till annan organiserad brottslighet. Bara så du vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar