#freehornis

För några veckor sedan var det bråk på Söderstadion. Det började som en krusning på nedre däck. Några överförfriskade snubbar kunde inte hålla testosteronet innanför skinnet och så var det igång. Det kunde också varit över lika fort, så brukar det vara. Jag tycker det är trist att folk när det blir bråk men följderna på detta bråk blev större än normalt.

Polisen har nämligen valt en ny taktik. Gamla tiders (förra årets) dialog har bytts ut mot nolltolerans. Och det betyder hårda tag. Vid bråket som kunde avstyrts genom grannar och klubbens egna ordningsvakter valde polisen att gå in på bred front. Det var pepparspray som gällde. Massor av pepparspray. Anmälningar har lämnats in till JO, fråga har ställts till justitieministern, insatsen utreds av internutredningarna och inte minst har frågor lyfts i polisstyrelsen.

Jag har skrivit om pepparspray förut. Det är ett vapen. Ett vapen som är belagt med exportförbud och riktlinjerna hur det får användas är tydliga. Inga av dessa riktlinjer följdes här. Det som hände var att det skedde en stor våldsupptrappning. Tack vare att polisen valde att använda vapen mot folk på läktaren utbröt både rädsla och ilska vilket i sin tur ledde till mer bråk bakom läktaren. Det är inte svårt att följa kausalkedjan.

Men, det tar inte slut här. I veckan blev jag varse att 53 personer riskerade avstängning från att kolla på idrott live under det kommande året. Det skulle kunna vara logiskt om det handlade om kända våldsverkare som klubben ville bli av med. Det händer och det är också det lagen är till för. Att stänga av enskilda bråkstakar för att göra det säkert för oss andra.

De beslut som nu utfärdas är dock inte individuella beslut till personer som riskerar att begå brott i framtiden. Det är inte beslut som tagits i samverkan med klubben och för att skydda idrotten. Det är massbeslut, kollektiv bestraffning utan rättegång och djupt stötande om man tror på rättssamhället. Jag har läst besluten som är illa formulerade och de uppfyller vare sig åklagarens eller JO:s riktlinjer.


Därför vill jag uppmana dig som blivit drabbad av denna kollektiva bestraffning av kräva prövning av din sak i domstol. Om du själv vet med dig att beslutet du fått är rättvist eftersom du åkt fast med att bråka på arenor förut eller åkt fast med pyro nyligen kan du bortse från det här. Men, tillhör du den grupp som faktiskt känner att du är orättvist behandlad, gör så här:


Kopiera nedanstående fyll i datum, ditt ärendenummer, skriv under och skicka/lämna det till åklagaren. Adress bör stå på det tillträdesförbud som du fått.


Datumxxxxx

Härmed begär jag att domstolen ska pröva beslut om tillträdesförbud enligt polisens ärendenummer (XXXXXXXXXX)

Jag anser inte att åklagaren fattat beslut på laga grund och att beslutet är dåligt motiverat.

Det framgår av lag (2005:321) om tillträdesförbud vid idrottsevenemang 2 § 1 st  att ett tillträdesförbud får utfärdas om det på grund av särskilda omständigheter finns risk att någon kommer att begå brott under idrottsarrangemang. Vid bedömningen ska enligt 2 st samma § särskilt beaktas om den som tillträdesförbudet gäller tidigare begått sådana brott som avses i lagen. Slutligen får enligt tredje trycket tillträdesförbud inte utfärdas om syftet kan uppnås med mindre ingipande åtgärder.

Enligt åklagarens riktlinjer ska bestämmelsen tolkas restriktivt. Enligt samma riktlinjer framgår att tillträdesförbud som regel bör komma i fråga endast när någon har begått brott som sägs i 2 § 2 st. Frånvaron av tidigare brottslighet utesluter emellertid inte ett beslut om tillträdesförbud. I rena undantagsfall bör en brottsrisk kunna anses föreligga och förbud beslutas trots att personen inte tidigare har begått brott som avses i 2 §. Exempel på detta är enligt förarbetena om en person påträffats med pyroteknisk vara utan att brott mot 5 kap 3 § ordningslagen (1993:1617) föreligger, den pyrotekniska varan har exempelvis påträffats på personen men utanför arenan, eller när supportrar från olika klubbar träffats för att ”göra upp” och inlåtit sig i slagsmål med varandra utan att brott kan styrkas. Vidare kan Polismyndigheten ha kännedom om personens tidigare ordningsstörande beteende i samband med idrottsarrangemang.

Vid riskbedömningen ska också beaktas förhållanden som hänför sig till den enskildes person och som ger stöd för att det finns risk för att han eller hon begår brottslighet av det angivna slaget. 


I beslutet som delgivits mig har inga individuella omständigheter angivits. Detta innebär att någon prövning enligt ovanstående riktlinjer inte tordes ha gjorts. Istället har beslutet expedierats som en del av en masshantering. Detta är inte tillfredsställande i ett rättssamhälle där var och ens skuld och ansvar ska prövas individuellt. Att några individuella omständigheter inte angivits i beslutet strider även detta mot åklagarmyndighetens riktlinjer där det tydligt framgår att man bör följa JO.s uttalande beträffande beslutsmotivering för besöksförbud, (JO 2007/08 s 81).

"Allmänt kan sägas att det inte är tillräckligt att i beslut som går parten emot bara hänvisa till den lagtext som är tillämplig. Principen är att det av beslutet ska gå att utläsa vad som i det enskilda fallet varit avgörande för utgången (JO 1990/91 s. 101)." 

Jag har aldrig tidigare begått brott i samband med idrottsevenemang. Jag har aldrig använt mig av pyroteknik eller deltagit i uppgjorda bråk. Situationen vid den speciella händelsen var av ett sådant slag att den inte ensam kan ligga till grund för ett beslut av så ingripande natur som föreliggande tillträdesförbud. Att panik utbröt och att situationen blev väldigt hätsk i samband med polisens massiva pepparsprayande borde tas i beaktande. Inte minst borde utredningen av polisens agerande inväntas och även de utredningar som nu sker av enskilda poliser.


Därutöver kräver lagen att om mindre ingripande åtgärder kan vidtas får inte tillträdesförbud utfärdas. Enligt åklagarens riktlinjer innebär detta till exempel arrangörsavstängning. Detta till trots har polismyndigheten under handläggningen inte inväntat arrangörens yttrande. Av förarbetena till lagen framgår att även så kallade bekymringssamtal kan ersätta tillträdesförbud. Inte heller detta har arrangören givits möjlighet till. 


Slutligen, åklagaren har i alla hittills kända fall utfärdat längsta möjliga förbudstid. Det vill säga ett år. Enligt riktlinjerna ska det krävas att brott med strängare straffskala än fängelse över ett år misstänks eller begåtts, dvs misshandel eller våld mot tjänsteman som ej är ringa brott för att ett så långt tillträdesförbud ska utfärdas. Något sådant brott har inte konstaterats. 


Enligt lagen ska domstolen pröva detta ärende vid min begäran, vilket jag alltså med detta brev begär. Ovan har jag också angivit några av de omständigheter som ligger till grund för min begäran. Jag ser fram mot att utveckla dem ytterligare. 


Dag som ovan:


freehornis - eller vem du nu är som använder denna mall.