Min pappa och jag

Min pappa har alltid hatat att prata i telefon. Han kan sitta bredvid telefon när det ringer men ändå be mamma svara. Det är inte särskilt ovanligt har jag förstått, att gubbar är sådana men som sagt han hatar verkligen att prata i i telefon.

Jag bor långt från min pappa och han är verkligen sjuk. Min pappa är jättejättesjuk. Jag ringer till min mamma och pappa nästan varje dag. Vi har alltid pratat med varandra ofta men nu är det kanske oftare än vanligt. Jag vet inte om det är ett sätt att kompensera avståndet men så är det i alla fall.

Min pappa hatar att prata i telefon så det är oftast mamma jag pratar med. Dom dagar jag trots allt inte hinner ringa så är det dock pappa som undrar vad som hänt. Då vankar han runt hemma och så säger han till slut. "Vi har inte hört något från Stockholm idag". Då är det bara för mamma att ta upp luren och kolla läget.

Man kan vara långt borta men ändå nära.