Jag har varit gift, i hela åtta år. Idag tittade jag faktiskt på de gamla ringarna i badrumsskåpet och funderade på om jag ska sälja dom alternativt göra om dom till något fint åt ungarna. Känner ingen särskilt stor sorg över att vara skild men det är klart att de flesta vill nog vara åtminstone tvåsamma egentligen. Det är liksom lite roligare.
När man har ungar saknar man ibland någon att dela bördorna med. När det dyker upp svåra beslut så skulle i alla fall jag gärna ha någon att bolla dom med. Vi som är ensamma med ungar måste bli ännu bättre på att stärka varandra och dela med oss av erfarenheter och bördor. Vi måste också komma ihåg att våra ungar inte är först i världshistorien att gå på minor och grynnor och därmed släppa skammen.
Hur som helst så var det ju det där med giftemål. Idag tar äntligen kyrkomötet beslut om att tillåta även bögar och flator att gifta sig i kyrkan. Själv är jag inte med i kyrkan och förstår väl egentligen inte varför man längtar så efter att bli välsignad av gud men det får vara var och ens ensak. När kyrkan nu har rätt att genomföra dessa kontrakt som faktiskt är juridiskt bindande så ska ju alla kunna ta del av detta. Så just idag säger jag: hurra för kyrkan som äntligen 2000 år senare börjar tillämpa sitt eget kärleksbudskap. Hurra!
2 kommentarer:
Särskilt när jag är ensam hemma med dottern en hel dag kan jag komma att tänka på hur det är att vara ensamstående förälder på heltid. De är beundransvärda, de som klarar av det på ett bra sätt.
Sen är det väl säkert upp till den enskilda prästen att viga, vi vet ju att det finns många inom kyrkan som har "ålderdomlig" syn på livet.
Bara att hoppas att de som vill vigas får det utan massa krångel.
Skicka en kommentar