Skaraborgsgatan

Läser en skrift som givits ut av säkerhetspolisen och brottsförebyggande rådet i god förening. Skriften heter Våldsam politisk extremism och handlar om antidemokratiska grupperingar på yttersta höger- och vänsterkanten. (Innan jag fortsätter skriva vill jag göra klart att våld som metod för att uppnå politiska förändringar i ett demokratiskt land självklart alltid är förkastligt så slipper vi den diskussionen).

Nåväl, i skriften beskrivs hur unga människor dras in i olika grupper och vad som håller dem samman. Det kan vara "drömmar om ett klasslöst samhälle" eller att man "drivs av en längtan efter ordning, struktur och totala lösningar" beroende på om man lutar åt höger eller vänster. Kan inte påstå att jag tycker analyserna är så djupa men det är roligt att båda grupperna ogillar Vänsterpartiet.

Hur som helst, det jag egentligen skulle komma till var stycket om Skaraborgsgatan. I mitten på 80-talet ockuperade en grupp människor en fastighet på Skaraborgsgatan i Stockholm. Syftet med ockupationen var att hindra lyxrenoveringar av hyresrätterna och att stoppa utförsäljning av dessa. Jag var inte så gammal då och säkert minns jag mycket genom ett "rosa" skimmer men jag minns engagemanget och kampen. Det gjordes fint i lägenheterna och när elen och vattnet efterhand stängdes av så löste man det på olika sätt. Det var storkök på gården och det var ganska trevligt.

Jag minns också upplösningen av ockupationen. Den var ganska brutal. Det var kravallpoliser som med tårgas gjorde inbrytning och det var containers som sattes upp för att hindra utbrytningar. Det var helikoptrar (ja - på den tiden kunde polishelikoptrarna flyga) och det var dragna batonger. Jag minns förvirringen och jag är säker på att det fanns en eller annan militant bz-aktivist som var van men dom flesta hade nog inte tänkt sig detta.

I skriften från SÄPO och BRÅ beskriv denna händelse som en vattendelare för den utomparlamentariska vänstern. Det var första gången, skriver man, som aktivisterna tog till våldsamheter mot polisen och som aktivisterna använde rökgranater och brinnande bildäck. Hm, jag skulle i så fall vilja påstå att det var vid detta tillfälle polisen ändrade sin taktik och tog till riktigt militanta metoder, för övrigt importerade från Danmark. Om detta sägs ingenting i boken. Lustigt det där, att polisens metoder aldrig utvärderas Det kanske är på tiden.