Revolutioner

Det pågår revolutioner. I Tunisien har man kommit en bra bit på väg och flera andra länder i maghrebområdet myllrar och kokar det. Fattar du vad som händer? Hänger du med? Jag som är radiofreak tänker på alla som reportage som Cecilia Uddén sänt från området där hon berättat om bloggare som i princip riskerat både liv och lem för att säga sanningen.

Jag har rest i mellanöstern och till och med pluggat arabiska. Jag hänger med och vet en del och är ganska påläst. Men, jag ska villigt erkänna att jag inte förstod omfattningen av förtrycket, tortyren och diktaturen. Gjorde du det?

Det händer massor, samtidigt som vi snackar extremister i Sverige så pratar man frihet och folkligt uppror i dom muslimska länderna längs medelhavet. När sprider sig den folkliga kampen till nordligare breddgrader? När tar vi upp kampen för rättvisa i vårt land? Alltså, inga jämförelser i övrigt - vi lever inte i en diktatur - men nog skulle vi behöva förstå bättre och nog skulle vi kunna göra lite revolution här hemma på vår egen gata.

(PS, jag rekommenderar varmt helgens Konflikt i P1 för bättre förståelse för vad som egentligen händer i Tunisien).

Smekmånaden för SD är över?

Idag har jag haft det tvivelaktiga nöjet att sitta i kammaren i Sveriges Riksdag och lyssna på debatten om "Våldsbejakande extremism". Omgiven av Sverigedemokrater, ett stort gäng, och en Kristdemokrat. Många av personerna runt omkring mig hade uppenbara problem att sitta stilla, undrar vad det beror på?

Nåja, debatten var okej. Både stort och smått kom upp. Det jag uppskattade mest var nog att alla faktiskt tog chansen att knäppa Åkesson på näsan när det gäller hans argument att "ingen tar debatten/vågar ta i frågan" och liknande argument. Exempel på exempel på olika saker som gjorts och görs radades upp av olika företrädare. Det var också bra att man faktiskt satte hårt mot hårt och på riktigt ifrågasatte de "fakta" som Jimmie slängde sig med. Förhoppningsvis är smekmånaden över.

Det finns fler som borde ifrågasätta vad Sverigedemokraterna verkligen hämtar sin "kunskap" ifrån. Utanför kammaren stod det en hord av journalister som nästan trampade ner varandra i sin iver att få en kommentar av Åkesson. En del av dom kanske borde gå en kurs hos BBC när det gäller förberedelser för intervjuer

Skaraborgsgatan

Läser en skrift som givits ut av säkerhetspolisen och brottsförebyggande rådet i god förening. Skriften heter Våldsam politisk extremism och handlar om antidemokratiska grupperingar på yttersta höger- och vänsterkanten. (Innan jag fortsätter skriva vill jag göra klart att våld som metod för att uppnå politiska förändringar i ett demokratiskt land självklart alltid är förkastligt så slipper vi den diskussionen).

Nåväl, i skriften beskrivs hur unga människor dras in i olika grupper och vad som håller dem samman. Det kan vara "drömmar om ett klasslöst samhälle" eller att man "drivs av en längtan efter ordning, struktur och totala lösningar" beroende på om man lutar åt höger eller vänster. Kan inte påstå att jag tycker analyserna är så djupa men det är roligt att båda grupperna ogillar Vänsterpartiet.

Hur som helst, det jag egentligen skulle komma till var stycket om Skaraborgsgatan. I mitten på 80-talet ockuperade en grupp människor en fastighet på Skaraborgsgatan i Stockholm. Syftet med ockupationen var att hindra lyxrenoveringar av hyresrätterna och att stoppa utförsäljning av dessa. Jag var inte så gammal då och säkert minns jag mycket genom ett "rosa" skimmer men jag minns engagemanget och kampen. Det gjordes fint i lägenheterna och när elen och vattnet efterhand stängdes av så löste man det på olika sätt. Det var storkök på gården och det var ganska trevligt.

Jag minns också upplösningen av ockupationen. Den var ganska brutal. Det var kravallpoliser som med tårgas gjorde inbrytning och det var containers som sattes upp för att hindra utbrytningar. Det var helikoptrar (ja - på den tiden kunde polishelikoptrarna flyga) och det var dragna batonger. Jag minns förvirringen och jag är säker på att det fanns en eller annan militant bz-aktivist som var van men dom flesta hade nog inte tänkt sig detta.

I skriften från SÄPO och BRÅ beskriv denna händelse som en vattendelare för den utomparlamentariska vänstern. Det var första gången, skriver man, som aktivisterna tog till våldsamheter mot polisen och som aktivisterna använde rökgranater och brinnande bildäck. Hm, jag skulle i så fall vilja påstå att det var vid detta tillfälle polisen ändrade sin taktik och tog till riktigt militanta metoder, för övrigt importerade från Danmark. Om detta sägs ingenting i boken. Lustigt det där, att polisens metoder aldrig utvärderas Det kanske är på tiden.