Kvinnor - en särskild sort

Ofta orkar jag inte ta mig igenom DN:s ledare på morgonen. Ofta tappar jag intresset redan efter ingress och inledningen. Hoppar till sista stycket och konstaterar att deras slutsats inte är min slutsats. Idag är vi dock överens, DN och jag. Kvinnors asylskäl måste tas på allvar, eller rättare måste tas upp överhuvud taget.

I ledaren åberopas en tjänsteman från migrationsverket. Han säger att "könsskäl" är ovanliga som asylskäl, om dom existerar är det fråga om könsstympning. Alltså, det är nu sju år sedan jag hoppade av utlänningsnämnden och detta var ett av skälen. Tänk att man inte kommit längre. Jag vet inte hur många utbildningar om kvinnors asylskäl man påstår sig ha genomfört. Vad är det som gör det så svårt?

I ledaren tar man upp asylskäl som kringskär kvinnors frihet. Det handlar om könsstympning och förtryck av olika slag. Det är så klart viktiga frågor. Jag skulle vilja lägga till att kvinnor som kommer till Sverige faktiskt inte sällan har egen politisk verksamhet som skäl. Det kan vara så att vare sig kvinnan eller myndigheten upptäcker detta. Kvinnor är så vana att behandlas som bihang till sina män att det fortsätter in i den svenska myndighetssfären. Att kvinnan är den som ser till att partisanerna har mat eller är den som smugglar dokumenten till tryckeriet är liksom bara något som sker, det är enligt miggan inga skäl. Hade inte varit för mannens "riktiga" politiska verksamhet hade ju inte kvinnan heller varit utsatt för fara.

Nej, så ser det ut i världens mest jämställda land. Visst erkänner man kvinnor som folkgrupp, men som en mindre värd sådan och att kvinnor är egna politiska varelser, nä fy - någon måtta får det vara.