Igår kväll borde jag varit på kriminalistföreningens årsmöte i Guldmatsalen på Rosenbad. Jag borde froterat mig med lagmän och statsråd. Med av detta blev det dock intet. Nej, för i söndags ringde före detta grannens son som är sex år och bjöd mig mycket hövligt att komma och titta på hans sexårskonsert. Kära nån, inte ett öga torrt. Vad är väl en kväll på Rosenbad mot en sexårskonsert i mina ungars gamla skola. Den unge mannen strålade som solen när han stod där i kören och tillsammans med 50 andra barn sjöng ut sångskatten av hjärtats lust.
"Det finns nån av varje sort, en är lång och en är kort. En är stark och en är svag - men ingen ingen är som jag"
Strax före hade jag slängt mig hem från jobbet för hemma väntade en gammal kompis från förr. Ja, inte till mig men till min äldsta dotter. Jag har inte sett henne på mycket länge eftersom hon flyttade från min lilla stad för flera år sedan. Flickan har inte haft det lätt genom åren med en familj som behandlat henne som askungen. Nu har hon fyllt 18 och därmed också blivit utkastad hemifrån. Hon är en liten flicka som "satt sig i olycka" och nu är hon helt ensam. Jag pratade med henne och förundrades över hur klok man kan vara trots att livet på så kort tid farit så illa fram med en.
Samtalet blev dock avbrutet. Eftersom ungarnas före detta idrottsklubb blivit av med sitt förråd på grund av renoveringar har vi tillfälligtvis flyttat sakerna till min källare. På lördag är det tävling och det innebär blixtutryckningar bland klädpåsar när det plötsligt upptäcks att ungarna vuxit under vintern. Ja, ja - det tog bara några minuter.
När jag och ungarna senare satte oss för att titta på den förskräckliga melodifestivalen var jag ganska trött. Jag insåg att jag spenderat mer tid med andras ungar än mina egna barn under dagen. Jag tror dock att dom mår bra av det - att se att man kan göra något för andra utan att det kostar så mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar