Vaknar tidigt och tänker mig njuta av en lång söndagsfrukost. Slår upp tidningen och möts igen av en desperat mörkerman vid namn Göran Hägglund. DN-debatt har vänligen upplåtit plats till ytterligare ett avsnitt av serien "verklighetens folk". Idag blev jag dock inte lika provocerad. Jag vet ju att det inte hjälper.
Hägglund skriver att förvisso vill KD att alla, män som kvinnor, ska ha samma rättigheter och skyldigheter. Fint va? Men å andra sidan vill inte KD att samhället ska lägga sig i hur det går till.
På radio hör jag hur man diskuterar Moderaternas satsning på kvinnliga väljare. Det kommer inte att gå hem säger man. För folk är inte så intresserade. Det är jobben som är det viktiga och det är ju ingen kvinnofråga...
Men herregud, jämställdhet är väl inte heller en kvinnofråga? Visst, för att uppnå jämställdhet kommer makten att fördelas annorlunda så är det. Men det är ändå ingen kvinnofråga.
Jobben säger dom. Kan någon förklara för mig hur det ska gå till när omsorgerna försämras allt mer? När det blir svårare att hitta förskoleplats, när äldreomsorgen får mindre personal och när dagverksamheter av olika slag utarmas. Vilka blir arbetslösa och vilka kommer att göra det obetalda hemarbetet? Omsorgen privatiseras, inte så att det blir så kallade privata alternativ utan omsorgen flyttar hem igen.
Dom välfärdstjänster som idag ger människor möjligheter att vara ute och faktiskt förtjäna sitt levebröd är tjänster som kvinnor kämpat sig till. Jag har sagt det förut, dom kan tas ifrån oss utan att vi hinner blinka.
Och du Göran. Dagens unga föräldrar nöjer sig inte med din lösning, dom är modernare än så. Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar