Idag när jag cyklade förbi Rosenbad blev jag lite glad. I flaggstängerna där det normalt vajar flaggor från olika länder vars potentater är på statsbesök hängde idag Greenpeace-aktivister. Utanför entrén till Rosenbad hade samma aktivister dumpat ett rejält lass med kol. Det hela var så klart en uppmaning till Reinfeldt att ta upp kolkraftsfrågan på dagordningen inför Köpenhamnsmötet.
Det är något uppfriskande med protester som man liksom kan ta på. Det känns mer på riktigt med ett lass kol än med en protestgrupp på facebook eller namninsamling.nu. Det får mig att längta tillbaka till dom handfasta protesternas ungdom. Det var nämnligen så då. Jag och kanske du också var mer benägen att gå till handling. Nu är man liksom för lat och för bekväm för att låta sig hissas upp i en flaggstång eller ockupera ett hus så istället blir det en bloggpost och en politisk diskussion över ett glas vin.
Men jag applåderar er - ni som ännu orkar!
1 kommentar:
Det var då vi kom. Det är nu vi är.
Kol är bättre än stenar. Ord är mjuka och kantiga.
Skicka en kommentar