Öppet brev till socialministern

Idag blir det två inlägg i bloggen, nedanstående har jag skickat till socialministern. Jag lovar att publicera ett eventuellt svar också:

Öppet brev till socialminister Göran Hägglund.

Hela dagen har jag gått runt och varit arg på dig. Jag är så otroligt besviken över att vi i vårt så kallade upplysta land har en socialminister som så brutalt vänder ryggen till mig och de problem och frågor som är min och mina döttrars vardag.

Jag är en vanlig människa och hemma vid mitt köksbord talas det, som du mycket riktigt gissat, om skolan, hushållskassan och de gamla föräldrarna. Vi talar om hur killar och tjejer förhåller sig till varandra. Vi talar om de olika förväntningar man har på olika kön. Vi talar om olika lön för kvinnor och män och vi talar om det obetalda arbete som kvinnor gör när omsorgen om de äldre inte räcker till.

När vi pratar om detta pratar vi om de strukturer du inte vill se. Vi pratar om rätten för alla att bli behandlade lika oavsett kön, etnicitet eller sexuell läggning. Dom normer som du vägrar se som begränsar min vardag. Du är socialminister och du dömer ut de bekymmer som begränsar mitt liv som intellektuellt trams eller något som du skrattar åt?

Vet du – du ska få ett tips - man kan faktiskt uppröras över det faktum att kvinnor inte får plats i bolagsstyrelser och gilla att åka på loppis samtidigt. Och vet du, man kan vara en ”vanlig människa” och uppröras över att döttrarna kommer att ha sämre löneutveckling än sönerna på grund av att män inte förväntas ta ansvar för sina barn på en gång. Det kräver inga intellektuella kullerbyttor, det kräver bara öppna ögon och lite förstånd.

Men det är klart, vad vet väl jag. Jag heter inte Svensson och lever inte i en kärnfamilj enligt socialministerns standard. Jag är ensamstående mamma med två tonårsdöttrar och vi har namn som man måste bokstavera i telefon. Har du överhuvudtaget tänkt på det Hägglund. Att du är minister med ett ansvar för allas lika värde? Men, vi kanske inte räknas i socialministerns fögderi? Vi, verklighetens folk med verklighetens problem!