På åttiotalet började det dyka upp en massa skinnskallar med ont uppsåt i Stockholm. Jag hängde mycket på Söder, skinnskallarna i Gamla stan. Det var mycket våld, det var väldigt våldsamma personer det där. En dag började det gå ett rykte om att man hittat ett fotoregister och mycket riktigt. De skinnskallar som vi stötte på om vi vågade oss mot GS hanterade knappast detta register men att fota sina meningsmotståndare var vanligt och detta ledde till att folk blev hotade och ibland misshandlade.
Sådär har det fortsatt. När videokamerorna blev mindre registrerades allt. Jag vet inte hur många kameror man fått upptryckta i ansiktet samtidigt som rasisten på andra sidan linsen väst "vi vet vem du är och var du bor". Det har varit ett sätt att hota och skrämma meningsmotståndare men så klart också ett sätt att frisera sanningen. Dokumentation är ett kraftfullt vapen om du vet hur du ska använda det.
Under valrörelsen 2010 filmade SD allt. Ibland hade de så många egna kameror att TV och andra mediakanaler inte kom fram. Jag har mött dem i många otrevliga situationer, många hårda ord har flugit genom luften, allt finns eller har funnits dokumenterat.
Så, när människor förvånas över att Kent Ekeroth filmade och dokumenterade det som hände på Kungsgatan sommaren 2010 vill jag att alla ska komma ihåg att det var regel, inte undantag. Kära journalister runt om i vårt avlånga land. Om ni visste vilken gruva ni har att gräva ur om ni träffar på rätt åder. De är inte vattenkammade snälla pojkar, det vet vi och så har det alltid varit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar