onsdag 24 juni 2009

Länge leve Sverige

Hörde på radion igår om svenskar i London. Det var en lång intervju med en kvinna som flyttat dit för att spela musikal. Kul för henne, hon och hennes familj vad jag förstår trivdes bra i London. Enligt uppgift finns det cirka 50 000 svenskar som bor och arbetar i London för längre eller kortare tid.

På radion igår frågade reportern nyfiket hur det är att leva i exil i London. Var samlas svenskarna? Var kan man köpa svensk mat? Hur gör man när man får hemlängtan? Så slutligen ett snack om svenskarna som samlats i Hyde Park på midsommarafton för att fira och dansa runt stången. Man verligen hör hur reportern kokar över av stolthet och nyfikenhet.

Alltså, jag har verkligen inget emot att man firar svensk midsommar i London eller att man fortsätter äta salt lakrits för fulla muggar. Min fundering är snarare varför dessa frågor inte ställs till iranier i Sverige eller till Indier eller Kongoleser. Nej, assimilera dig lille vän för du har ju fått en fristad här i Sverige. Var tacksam och glöm ditt ursprung så fortsätter vi hoppa som små grodor vart vi än kommer för att visa upp DET SVENSKA!

8 kommentarer:

Veronica sa...

Jag kunde inte sagt/skrivit det bättre själv! För några år sen visades en dokumentär på SVT om nån del i USA som heter New Sweden, där man fortfarande trots att ingen där pratar svenska och trots att det var 5 generationer en utvandrad svensk bodde där, firar midsommar, traditionellt med Dala-dräkt och majstång - jättepittoreskt! Reportaget var verkligen urgulligt gjort och visade stolt mysiga "svenskar". Som sagt; konstigt att vi här då förbannar att folk ej födda i Sverige söker sig till landsmän och till sina egna traditioner!!

Jah Hollis sa...

Jo, men handlar det inte om just midsommar som väl är en i grund och botten svensk tradition. Jag tvivlar på att man firar midsommar i Kongo eller Iran. Och att man firar midsommar utesluter väl inte att man samtidigt håller fast vid andra traditioner med? Och nej jag är inte sverigedemokrat för att jag tror att det är så.

Alla smutsiga detaljer sa...

Jah, vad menar du? Att man inte har traditioner att bevara om man kommer från andra länder än Sverige? Jag skrev väl att jag inte har något emot att man firar midsommar i Hyde park? Det jag väder mig emot är alla som tycker att personer som flyttat till Sverige glatt ska kasta sina traditioner i papperskorgen, inte umgås med sina landsmän och sluta upp med att köpa livsmedel och laga mat som påminner om hemlandet. "Ta seden dit man kommer". Samma personer tycker ofta att det är så fint när svenska traditioner bevaras i andra länder, jag tycker det är inkonsekvent.

Jah Hollis sa...

Kort sagt: Jag tycker det är lite väl dramatiskt att påstå att man "kastar sina traditioner i papperskorgen" om man som invandrare i Sverige skulle vara med och fira midsommar.
Sedan påstår jag inte "att man inte har traditioner att bevara om man kommer från andra länder än Sverige". Det är du som på något för mig obegripligt sätt tolkar min kommentar på det viset. Du kanske umgås för mycket med politiker? ;-)

Mikael K sa...

Jag kan ibland önska lite mer smörgåsbord, att "plocka" en högtid från någon annanstans, fira den och ta emot den nästkommande år eller kanske då prova något nytt.
Mest blir det dock det gamla vanliga (old habits die hard). Det är förvisso alltsom oftast väldigt trevligt. Och gott!

Alla smutsiga detaljer sa...

Jah, nej nu har du verkligen missförstått mig. Jag tycker att alla får fira hur mycket dom vill. Ju mer ju bättre. Jag tycker också att det ger en extra krydda för mig själv när jag får visa personer från andra länder våra svenska traditioner eller för den delen stockholmare som besöker Blekinge eller vad det nu kan vara. Min poäng var istället att många som yvas över att svenskar bevarar sina nationella traditioner och söker sig till varandra i London samtidigt förfasar sig över att personer med invandrarbakgrund gör det samma i Sverige.
Jag tycker som Slow, meze, smörgåsbord, jambalaya och vad det nu kan vara - blanda och ge och ta varje tillfälle att fira, det behövs.

Jah Hollis sa...

Jag tycker inte det är något större problem. Visst finns det folk som har den inställningen (och det är mest synd om dom som är så trångsynta), men är vi inte lite motsägelsefulla allihop? Det kan finnas en charm i det (om det inte slår över) med tycker jag. Att man inte är perfekt i alla lägen.
För övrigt läste jag intervjuer med några tränare för skånska handbollslag inför midsommar. Flera av dom har rötter på Balkan och i Östeuropa men bor sedan rätt länge i Sverige. Dom hade inga midsommartraditioner med sig från hemländerna utan alla skulle fira "svensk midsommar" och det tycker jag faktiskt känns kul, att de tagit till sig en svensk tradition. Och det innebär ju inte att de på något vis ger upp egna traditioner de har.

Eva Nygren sa...

Jag tycker att det finns stor acceptans bland många att folk från andra länder ska få fira utöva, eller vad det heter, sina traditioner. Visst finns det en grupp som inte tycker så. Men de är ju ofta emot allt som avviker eller är annorlunda, tror jag.

Vadå Blekinge? Är du från Blekinge? Ska dit imorgon och titta på ekar, tänker jag mig. 20 grader i vattnet i Karlshamn läste jag just.