Säkert hemma efter en veckas vistelse i södra Portugal. Jag är ytterst förvånad över mig själv. Aldrig trodde jag att jag skulle klara så mycket träning. Aldrig trodde jag att jag skulle längta efter nästa dags första pass redan på kvällen före. Jag är en nyförälskad junkie, kan liksom bara inte få nog av endorfinkickarna.
Jag har på sex dagar gjort 16 träningspass av olika karraktär. De har fördelat sig bland annat på 7 styrkepass, drygt 2 mil löpning, drygt 2 mil stavgång varav 1 mil i bergsterräng och några återhämtningspass. Till detta kommer så klart en väldig massa långpromenader, totalt säkert en 3-4 mil.
Så här har jag levt; väckarklockan ringer 07.00. En kvart senare ger jag mig ut på morgonjogg genom naturreservatet. Jag väljer att springa själv dels på grund av bristande självförtroende och dels på grund av att morgonen i en skog av ginst och pinje tål att upplevas på egen hand. Med värmning och stretch tar den cirka 40 minuter. Efter en kvarts återhämtning är det dags för styrka. Mage, rygg, armar och axlar får sitt under en dryg halvtimma. Efter dusch är det äntligen frukost.
Förmiddagen fördrivs med promenad på stranden eller i nämnda naturreservat. En lång lunch och kaffe unnar man sig gärna. Så är det dags för eftermiddagens pass. Först en ordentlig genomkörare med funktionell träning, det vill säga exempelvis Cirkelfys. Fantastiskt vad man orkar i grupp. En timmas hårdkörning och en liten vila senare orkar man en sväng till. Ett Ki balance-pass eller en avslappnande Chi Gong på stranden sitter inte helt fel.
Bergspasset som vi begick dag 4 var något extra. Med buss blev vi skjutsade upp i bergen. Det var ultralöpare och stavgångare om vart annat. Själv valde jag den tuffaste stav-varianten. 10 km i mycket kuperad terräng. Det tog mig 1 timma och 45 minuter att ta mig igenom passet och jag kan lova att jag var mer än lovligt trött efteråt.
Allt som allt har jag haft en vecka av kickar. Känner mig stark och motiverad. Jag har anmält mig till Två sjöar runt och även om jag vet att jag inte kommer få en kanontid (dit är det långt) så kommer jag att ta mig runt.
Nu finns det ingen återvändo, smärta är bara svagheter som lämnar kroppen!
9 kommentarer:
Det låter hur kanon som helst! Bravo!!! Och du vet lika väl som jag att kanontiderna står alltid i relation till ens egna mål, inte till andras resultat.
Å inget supande och festande alls i Portugal då om jag förstått saken rätt. ;-)
jisses - jag blir andfådd bara av att läsa om det:)
Låter inspirerande, skulle själv gärna åka på träningläger. Gjorde aldrig det som ung, men det är tydligen inte för sent.
Fast åka till Portugal utan att dricka vin.....? Där är ju till och med det vita vinet gott(fö enda stället i världen). Fast ska man späka sig så ska man, på alla sätt.
Imponerande, Alla. Jag är själv ganska nyfrälst på jogging och tror mig förstå kicken av att leva för träningen under en period. Men jag är nöjd med - och stolt för - mina sådär tre rundor i veckan hemma i Malmö.
Men att springa våren till mötes nere i Portugal låter inte dumt...
Sånger, ja jag vet - i teorin. Liz, det var härligt, inte jobbigt. Jah och Stentorp - ni drar förhastade slutsatser. Vem har påstått att vi inte hann med att dricka vin. BV, det enda jag behövde tänka på var att komma i tid till de pass som jag hade lust med (och de blev ju många). Allt annat sköttes av någon annan - leva för träningen, just käk, gott vin och massor av glada skratt. 3 pass i veckan när man måste sköta sin egen markservice är plenty.
Oj! Verkar som att det skett en helomvändning i ditt liv! Grattis!
P.S. Word verification: colors (och det är grön text mot vit bakgrund).
Cliff, nja ingen helovändning inte - jag tränar inför Ritz-reunion den 21:a mars! För övrigt, klart det är grönt och vitt, det är ju hela min blogg av ett skäl. Det var riktigt roligt i Portugal, varje morgon fick vi träna styrka till "Just idag.." den ger lust!
Sökte på skoskav, hamande här :)
Ska snart åka till Faro och stanna i två veckor i år!! Underbart! Var där i fjol också.
Skicka en kommentar