Restresa

Men varför gjorde jag inte som jag tänkte och planerade in en tripp till solen under julledigheten? Jag är ju mellanålders och borde ha lärt mig vid det här laget. Det blir inte roligare än grått och blött, det är bara att konstatera.

Jag skulle kunna tänka mig en storstadsresa också. En långweekend till London eller Paris. Inte för att det ger så många solpoäng men i alla fall en ursäkt för att göra något annat än att flänga fram och tillbaka mellan möten och disk och vad det nu är.

Kanske ska man ha lite is i magen och vänta på tillfället, kanske finns det någon chans på en restresa efter nyår. Tänk vad skönt det skulle vara. Ryggläge och en bok, i solen, vid havet.

Minareter och lärare

Jag gnäller ju lite på lärare ibland. Jag gnäller en hel del på skolan också. Jag tycker jag har fog för det eftersom det finns få människor som har ett så stort ansvar som lärare och för den delen så stora möjligheter. Jag ser lärare som gör riktigt dåliga jobb och ställer till riktigt stor skada (som till exempel läraren som under två månader inte ens såg min dotter i klassrummet) men jag ser så klart också motsatsen. Det finns massor av fantastiska lärare i vårt avlånga land. En iaktagelse är att skolan verkar generellt sett vara dåligt rustad för inividuella kriser.

Nå, vad ska man då göra. Ja - en fråga är ju så klart resurser. Alltså, det går inte ihop om kravet är att vi ska sänka skatter och samtidigt kunna ha en ordentlig välfärd kvar. Visst kan man skala bort en massa annat som kultur och fritid och gatuunderhåll och vad det nu kan vara men av någon anledning gnälls det så fort något sådant händer. Att biblioteket har böcker, att fritidsgården håller öppet och att någon sandar gångvägen på vintern tas liksom för givet.

Resurser är dock inte allt, det krävs organisation, kompetens och vilja från skolan också. När jag pratar med rektor eller någon lärare om vad jag uppmärksammat som en utifrån betraktare sluter man sig samman precis som det där gänget som ställer till problem och alltid blir syndabockar. Nu är inte det något unikt drag för skolan utan det finns verkligen fler (yrkes)grupper som skulle gynnas av mer öppenhet.

I min äldsta dotters skola läste man om andra världskriget nyligen. Det var i samband med senaste folkomröstningen i Schweiz. Dottern kom hem och berättade om att läraren brutit den vanliga undervisningen för att tala om folkomröstningen och för att visa eleverna på de paralleller man kan dra när det gäller normalisering av hat mot det okända. I min yngsta dotters skola viskade en lärare på föräldramötet när förberedelseklasserna kom på tal att om man fått välja skulle dom inte fått komma till just denna skola.

Funderar på om jag ska bli skolpolitiker eller kanske gå tillbaka till förskolan och bli lärare - det bästa jobb jag någonsin haft.

Mea culpa

Idag har jag pendlat mellan skam och skuld och självförankt och annat elände. Landar i systerskap och hopp. Tack Bitterfittan airlines för en fantastisk tripp till den ljuvliga spanska solkusten.

Gå i fängelse

Har varit i fängelse idag. Ett av alla mina nedslag i verkligheten. Jag blev väldigt glad eftersom personalen berättade om dom lyckade utslussningsalternativen som dom har tillgång till. Eftersom jag själv varit med och "ritat" på dom så känns det ju kalas att dom funkar i praktiken.

När jag lyssnar på kriminalvårdarnas berättelse om sitt tålamod och sitt lirkande så känner jag igen mig. Den utbildning som kriminalvårdarna har borde alla tonårsföräldrar också ha. Beröm, skäll, tjat, kärlek och så lite straff - hitta den perfekta blandningen så har du en laglydig medborgare och en glad tonåring.

Nåja, idag är det fredag och jag har avtjänat min jobbvecka. Imorgon ska jag på teater men i övrigt är det fullt fokus på jul. Det ska bakas och bullas och packas och så blir det lite shopping. Samlas krafter helt enkelt, hoppas du får det lika trivsamt som jag tänker ha det. Fast, vi hörs säkert under helgen.

Lediga lärare

I min dotters skola råder det inte alltid ordning och reda. Ett exempel är att mitt barn gick på matteundervisning i två månader men skolan hade missat att anteckna vilken grupp hon skulle gå i så hon blev oförskylt rapporterad som frånvarande. Detta innebär samtidigt att hon gått på lektioner och läraren har inte märkt att hon är där. Det är kränkande att osynliggöra ett barn på ett sådant vis.

Varannan vecka får jag en rapport om mitt barns frånvaro. (Matten har inte varit rapporterad där). På denna rapport kan jag läsa om mitt barn skolkat eller slarvat eller inte varit ombytt på idrotten eller glömt pennan eller kommit försent. Det är väl bra. Vad som däremot inte framgår är huruvida läraren varit frånvarande eller ersatts med vikarie. Det är mindre bra.

Jag har nämligen räknat ut att mitt barn, som varit sjuk en del denna höst, har missat mer undervisning på grund av frånvarande lärare än på grund av egen frånvaro. Detta till trots är det barnets frånvaro man fokuserar på. Är inte det lite märkligt. Frågan är, är skolan till för barnen eller barnen för skolan?

Våra mest utsatta

Var på studiebesök i verkligheten igår. Besökte socialpsykiatrin i en förort där en grupp besjälade människor har till yrke att till en allt för låg lön ta hand om våra allra mest utsatta. Du vet, dom där som vi förut låste in på institution men som vi i vår godhet sedan beslöt skulle få vandra bland oss andra. Det är kanske jättebra men vi glömde bort att vi också borde väva skyddsnätet därefter.

Nå, vid besöket igår fick jag lära mig ett och annat. Till exempel så har Stockholm valt att upphandla tjänsten personligt ombud. Gott och väl, det personliga ombudet ska ju vara frisrående från den övriga verksamheten så det kanske är bra. Det är bara det att den organisation som vann upphandlingen har placerat ombudet i centrala stan och dom personer i förorten som behöver hjälp lär knappast söka den i stan. Man undrar lite hur dom tänkte där.

Jag fick också lära mig att till daglig verksamhet står man inte i kö utan man "har anmält intresse". Så använder man nyspråk för att trolla bort köerna. En annan finess som den borgerliga majoriteten ordnat är att nu ska klienterna få välja utförare. Alltså, dessa människor som verkligen inte kan välja mellan aftonbladet och expressen ska nu ta ansvar för att dom får rätt hjälp. Men det är klart, dom kan ju alltid fråga sitt personliga ombud om hjälp.

Att räkna upp alla kortsiktiga dumheter som dessa stackars människor råkar ut för skulle ta många långa stycken i denna blogg. Jag nöjer mig med att konstatera att ett samhälle som inte tar hand om sina allra minsta är ett ovärdigt samhälle. Jag önskar att alla skattesänkarivrare förstod det. Förr eller senare blir vi varse, det vet jag.

Oj då

Upptäckte att jag bara inte hinner blogga idag för jag har så många möten och så tänkte jag hinna äta lunch. Om du också är stressad som jag och liksom jag också "tvingas" försumma din träning. Stäng då dörren, dra upp volymen och kör i fyra minuter. Det hinner vi!