onsdag 26 november 2008

Dags för feminism

Till det första morgonkaffet läser jag i tidningen om föräldrar som reagerat på den unkna människosyn som presenteras i en lärobok i svenska för barn 6-7 år gamla. Barnen får bilder av att tjejer är dåliga i matte och att det faktum att den lille pojken med tjocka glasögon är ensam förklaras i boken med att han är jude.

Vafalls?

Samtidigt tas frågan upp på radions P1 där läromedelsförlaget får försvara sig. Kvinnan från förlaget säger att boken är till för att barnen ska ifrågasätta givna föreställningar och att det är upp till lärarna att se till att det görs.

Jag fick för mig att boken var till för att barnen skulle lära sig läsa.

Jag fick mitt stora feministiska uppvaknande när jag var på besök hos mina döttrar i skolan när de var 6 respektive 8 år. De hade båda kvinnliga pedagoger som jag tyckte var både duktiga och jämställda. Den ena av de två var dessutom helt nyexad. När jag såg hur de behandlade tjejer och killar olika i den dagliga situationen och hur killar bredde ut sig på tjejers bekostnad blev jag verkligen övertygad om att vi måste hitta redskap för att förändra situationen. Det är skrämmande att läromedelsförfattare tillåts ha så liten kunskap om barn och barns situation så att sexism och rasism får frodas i läromedlen.

Observera att det var föräldrar som reagerade, inte pedagogerna. Vad betyder det?

18 kommentarer:

carina sa...

Det är ju ganska uppenbart att det finns mycket att göra på den fronten.
Men vad kan man begära när förnedrings tv , och kvinnosyn går hand i hand.

Anonym sa...

Ja eftersom flickor klarar sig bättre i skolan, får högre betyg och oftare går vidare till högre utbildning måste helt klart något göras. Frågan är hur det går ihop med konspirationsteoretisk feminism?

Gregor

Gustav sa...

Känns litegrann som "Diversity Day" i The Office...

Marie sa...

Hela den här diskussionen om boken Förstagluttarna är helt befängd. Jag är lärare, har läst genuspedagogik - och har använt Förstagluttarna i flera år. Detta för att det helt enkelt är den bästa läseboken på marknaden just nu! För det första, och inte alls oväsentligt, är att den ger duktiga läsare. För det andra ger den intresserade, aktiva, samhällsintresserade barn. Och jo, barn i 6-7-årsåldern kan läsa kritiskt! Om de inte kan, är det vår skyldighet som lärare att träna dem. Det behöver göras genom hela skoltiden.

Jag, som verkar vara en av de få här som läst boken, vet att det INTE står någonstans att tjejer skulle vara dåliga i matte. Jag förstår inte var i boken de hittar detta. Det enda jag vet är att en av huvudpersonerna får specialundervisning och att hon är tjej. Men skulle det vara något konstigt med det? Det cementerar väl inga könsroller! En annan tjej älskar att spela fotboll. Med samma retorik skulle det bevisa att alla tjejer älskar att spela fotboll.

Låt varje lärare själv bedöma vilka läromedel den behöver för att bedriva sin undervisning på bästa sätt. Vi lärare är kapabla, kompetenta individer.

Jag tror, banne mig, att jag ska skriva mitt livs första insändare någonstans. För nu är jag förbannad.

Tack, Natur & Kultur, för att ni ger ut engagerande texter om barns verklighet!

Heja Moni! Din bok är toppen!

Anonym sa...

Marie - du verkar inte ha dina genusglasögon på dig. Här är en omfattande analys vi gjort med en grupp genuspedagoger mfl. Ta del av den innan du skriver din ev. insändare...

Vi hoppas Natur och Kultur tar sitt ansvar och tar bort boken.

Vi är kritiska till bokens innehåll utifrån läroplanens krav på jämställdhet och likabehandling. Vi ifrågasätter bland annat hur boken cementerar och befäster traditionella könsroller och könsmönster.
Vår utgångspunkt är att vidga våra förväntningar, krav och föreställningar som är kopplade till de båda könen. Alla de bra egenskaper och färdigheter som vi fostrar tjejer respektive killar med, bör alla få ta del av oavsett biologiskt kön. Att lära barn att vara lyhörda inför andras behov och relationer som ofta tjejer får öva och träna sig på kontra att känna sina egna behov, träna sig på att uttrycka sin vilja och ta för sig som ofta killar får öva på, är exempel på kompetens som alla barn behöver få, oavsett om man är en tjej eller kille.

För att åskådliggöra det vi har sett i böckerna har vi tagit ut några exempel. Exempel kommer från ”Förstagluttarna”, C-versionen (Boken som läses i årskurs 1), samt av ”Mer om Moa och Mille”, B-versionen (Boken som läses i årskurs 2)
(Står det enbart en sidhänvisning är texten tagen från ”Förstagluttarna”, står det MoM är texten tagen från ”Mer om Moa och Mille”)

1. Genusperspektiv

a) Förväntningar på hur tjejer ska vara/agera
============================
Boken visar en bild på att tjejer tycker om att titta på kläder, vad en tjej ska bry sig om/önska sig är att bli snygg/vacker. Fokus på de traditionellt kvinnliga attributen, här t.o.m. förstärkt med liknelsen som i schampo-reklam. Det är även tjejerna som driver/står för det känslosamma. Är man kille är det helt ok att vilja kräkas över tjejernas känslosamhet.

s.19 Efter några veckor tyckte alla barnen i klassen minst lika mycket om Anna som om den gamla fröken. Ja, nästan mer faktiskt. För Anna var så snäll och söt och hade så snygga kläder, tyckte åtminstone tjejerna. De blev besvikna och sa åt Anna om hon hade samma kläder två dar i rad.

s. 84. - Det gör inget, sa Moa, för jag ska bli balettfröken eller sångerska.
- Dom måste också kunna räkna, sa Anna.
- Måste dom, frågade Moa.
- Ja, sa Anna, det måste dom.
- Vad dumt, sa Moa. Då får jag väl lära mig.

s.99 Det var tjejerna i trean som hade börjat. Att vara kära i killarna, alltså.
- Det är våren, sa Ulf. Det är samma sak varenda år. Då sätter kärlekskarusellen igång.
Kärlekskarusellen tyckte Mille var ett bra ord, för han blev alldeles yr i huvudet och ville kräkas, när han tänkte på tjejernas kärlekslistor

s.117 Det var inte klokt att hon snart skulle fylla år. Då skulle Moa önska sig en discotröja och en kjol och hål i öronen. Hon kunde precis se för sig hur snygg hon skulle bli. Örhängena skulle glittra och så skulle hon ha hunnit spara till långt hår. Det skulle fladdra vackert som i schampo-reklam.

b) Förväntningar på pojkar
==========================
I detta kapitel ”Yr av parfym” fostras killarna att tycka det är spännande, pinsamt och intressant att titta på tjejers bröst och dess nakna kroppar. En sexualisering och objektifiering av tjejer.
Helst hade han velat vända om direkt för omklädningsrummet var fullt av otroligt nakna tjejer. Han hade aldrig sett så många nakna tjejer i hela sitt liv. Han visste inte ens att det kunde finnas så många nakna tjejer på samma ställe. Och så mycket bröst. –Öh sa han och försökte låta bli att tittat/…/
Anton och Danne stod kvar vid dörren. De var fullt upptagna med att titta. Det såg ut som om Dannes ögon skulletrilla ur skallen på honom. Han log med öppen mun och Anton fnissade hejdlöst./…/
Mille blev tvungen att flytta bort ett par trosor som hade ramlat ner på hans jympadojjor. Va – va - var ska jag lägga dom här? Stammade han och höll trosorna mellan tummen och pekfingret. De var rosa med spets/…/
Wow! vrålade Danne när han och Anton kom ut genom porten. Såg ni! Vilka bröst! /…/
Förmodligen har ingen sett så många nakna brudar som vi, sa Danne stolt. Vilken tur att du glömde dina skor. Det här glömmer jag aldrig, inte jag heller sa Mille…/ Nästa vecka glömmer jag mina skor ska ni bara veta…/

c ) Killar och Tjejers olika slags lekar och sätt att agera.
===========================
Boken visar upp traditionella och onyanserat synsätt på hur killar och tjejer leker och agerar. Killarna är de aktiva som leker med ”killgrejor” som exempelvis lego, krig och rövare. Tjejerna får en passivare roll och leker med barbies, skriver kärlekslistor, gullar med djur etc.
Tjejerna kramas och får större utrymme att visa omtanke medan texten signalerar att killarna inte kan prata om/ha känslor/hemligheter utan de ska vara mer intresserade av fotboll än att dela med sig av personliga erfarenheter. Böckerna befäster även att tjejer har svårt att leka fler än två, då blir det genast osämja och bråk, medan killarna kan leka i grupp utan problem.

s. 24 ”Mille tyckte det var roligast att spela pingis. Så fort han kom till fritids tränade han, Anton och Berta /.../ Moa gillade inte pingis. Hon tyckte att kojan var bäst. Den låg uppe under taket och där kunde man vara i fred och berätta hemlisar eller leka med sina dockor utan att någon såg och retades”

s. 27 ”Det är kul med en bästis som gillar att leka med Barbies. Moa och Mille gjorde det också ibland. Men han hade ingen tjej-barbie, han hade en Ken. Den hade han fått av Moa i julklapp. Mille tog vapen och sånt från sina andra krigargubbar och brydde sig inte alls om att Ken skulle vara kär i Barbie och inte ute i rymden och kriga mot monster. Elin förstod sig mycket bättre på att
leka”.

s.49 ”Du vet att ju, att det inte går att leka när man är tre, sa Elin”

s. 24 ”I klassen hade alla tjejer en bästis som de var tillsammans med på rasterna. Alla utom Berta, som var med killarna jämt. Killarna verkade inte behöva bästisar, tyckte Moa”

s.32, MoM - Är du inte bästis med Marjam längre? sa Elin.
- Nej, sa Elin. Henne gick det ju inte att vara bästis med, för hon bryr sig inte om killar.

s. 50, MoM ”Hon var med Mille och Anton och Danne och Viktor och Berta. De kunde leka hur många som helst utan att bli osams.

s.35 Elin behövde bara säga ”morot”, så skrattade de så att de föll ihop på skolgården. (Två tjejer, bästisar retar en tredje. Upplösningen på situationen är att en av de retade, Lina sedan blir bästis med Elin (s.40). Här bekräftas ånyo synen på att tjejer bara kan vara vänner i par.)

s. 28 ”Nu lekte de att Elin var hårfrisörska, dit barbisarna gick och gjorde sig fina i håret, och att Moa hade en klädaffär”.

s. 31 ”Mille och Anton är rövare. De har klättrat upp i ett högt träd och spejade på de andra”.

s. 32 ”Några tjejer gullade med djuren. Killarna stod i kö för att åka i linbanan eller gunga i lianerna”

s. 32 ”Då var Mille hellre med Anton. Han och Mille gillade samma saker, som att spela fotboll, pingis, klättra i träd och bygga lego”

s. 33 ”Det bästa Anton visste, var att komma hem till Mille, där det bara fanns killar om man bortsåg från mamma. Men hon bakade så goda bullar, så det gjorde ingenting, tyckte Anton. Hemma hos Anton fanns det bara tjejer /…/ Anton bodde med sin mamma och tre storasystrar. De förstod sig inte ett dugg på killgrejor som lego, vapen och skjutspel på data. De förstod sig mest på kläder, smink och kärlek. Anton tyckte att smink, kärlek och tjejer var löjligt. Löjligast var hans systrar. När Anton var liten, hade de klätt på honom sina gamla klänningar. Det fanns det kort på och det kunde Anton aldrig förlåta”

s. 50 ”Det enda de (killarna) inte kunde göra, var att viska hemligheter i öronen på varandra. Det var inte alls samma sak som att få reda på vilket fotbollslag man hejade på”.

s. 126, MoM ”Elin, Lina, Moa, Marjam och Anna-Maria brukade krama henne. Varje morgon! Det gjorde inte killarna”.

s. 100, MoM ”Wow, vilken brorsa man har! Sa han istället och boxade Mille snällt på axeln.

s. 137, MoM ”På måndagarna brukade barnen berätta vad de gjort på helgen. Den här sista måndagen på terminen berättade Anton att han hade varit på bio. Elin hade varit på stan och köpt nya kläder till avslutningen”.

s. 138, MoM ”Mille hade varit på landet. Det var inget att berätta om, tyckte han. /…/ Mille hade mycket hellre berättat om någon tuff videofilm. Nästan alla killarna berättade om filmer de sett. Danne berättade om de bästa filmerna. Det var barnförbjudna filmer, där folk blev skjutna hela tiden”

d) Nedlåtande sätt att se på tjejer
=============================
Vissa texter har en nedlåtande underton på tjejer. Man befäster även skillnader mellan könen, att killar och tjejer har svårt att förstå varandra, speciellt att det är svårt att förstå sig på tjejer. Detta leder inte till någon utveckling utan snarare begränsar, varför inte i stället lära våra barn att de kan samspela? Varför ens använda ord som ”tjejhatare” i en bok som vänder sig till sju-åringar?

s.69 Till och med tjejhataren Anton dansade med Berta. Mille funderade på om han också skulle våga dansa med Berta. Henne visste man var man hade. Berta var precis som de själva – lätt att förstå sig på.

s.65 Den här festen var verkligen läskig. Tänk att de gamla vanliga tjejerna plötsligt kändes så farliga.
Här sexualiseras skillnaden mellan killar och tjejer och de ”vanliga” tjejerna blir plötsligt till det andra, okända, som målas upp som obegripligt och främmande.

e) Mammorna i boken
=========================
Mammorna benämns ofta i boken och får då traditionella roller som befäster att mammor är de som ”tar hand om hushållet och är de som visar känslor/kärlek”.

s. 63 ”Jag kan ju köpa mjölk till mamma”.

s. 73 ”Mamma hade köpt bullar till mellis”

s. 58, MoM ”Mamma förbereder hamburgarna och till efterrätt skulle det bli glass och hallonsås.

s. 115 ”Mamma kliade Moa skönt på ryggen”.

s. 43, MoM ”Så länge Mille kom ihåg, hade han och mamma läst på kvällarna. Det var deras heliga stund.

s. 43, MoM /…/ sa mamma och pussade Mille god natt

s. 141, MoM ”Mamma skulle gnälla som vanligt över att de aldrig kunde hänga upp väskorna och ställa undan skorna. /../ Det var han van vid.

s. 141, MoM ”-Mamma! Skrek han. Mamma!
- Hon är i tvättstugan, ropade Jack”

s. 36 ”Elins mamma var en orolig mamma. En riktig kycklingmamma, brukade Elins pappa säga”

s.142 Mille gick in i vardagsrummet. Det syntes att mamma hade tid i tvättstugan. Det låg kläder överallt. Hon hade tagit fram resväskor, så hon höll visst på att packa samtidigt. Hela familjen skulle åka till Grekland direkt efter skolavslutningen.

f) Tweenies
=================
Barn- och Ungdomsforskaren Mats Trondman använder begreppet ”Tweenies”. Han menar på att vi i dagens samhälle fostrar in våra barn att tidigt agera som ”småvuxna/alternativt ungdomar”. Låt barnen vara barn så länge som möjligt. Böckerna som vänder sig till 7-åringar handlar bland annat om att fråga chans, ha disco med ”sanning eller konsekvens, skriva kärlekslistor. Det är även tjejerna som är ”mogna” och uttrycker ofta att killarna är barnsliga. Tjejer tvingas därför att bete sig mer som vuxna – låtsas/spela vuxna för att visa skillnad.

s. 114 ”Vad ska vi äta tycker du? Frågade hon.
-Tårta?
-Nej, det är barnsligt. Tänk på att jag går i tvåan då” (säger Moa)

s.54 Mille gillade vanliga kalas med tårta och bullar och lekar som ”Hela havet stormar”, frågesport och ”Skattjakt” eller ”Fångarna på fortet”. Det hade Mille haft på sitt senaste kalas och det hade varit väldigt lyckat. Moa sa att de var för stora för sådant.

s.58 I stället för barnsliga ballonger och serpentiner

s. 66 - Ska vi inte dansa nu? sa Victor när efterrätten var uppäten.
- Nej! skrek killarna. Kan vi inte leka något?
- Innebandy eller Hela havet stormar, föreslog Anton.
- Aldrig! skrek tjejerna. Ni är så barnsliga. Nu ska vi dansa!
Mille förstod inte hur alla tjejer kunde dansa så bra. Var lärde de sig det? Redan i magen på mamma, kanske?

s.115 - Ja, sa mamma. Du har chans på mig.
(Här frågar Milles pappa chans på mamman och får det. I samma bok frågar även barnen chans på varandra. En gråzon på vad som är lek eller vuxet.

s, 135, MoM ”Det hann inte Elin, för hon satt bara och stirrade drömskt på Wille och ritade hjärtan i sin bok. Hon var inte kär i Danne längre. Hon var kär i Wille. (Wille är klassens nya vikarie)

s. 135, MoM ”Elin och Lina hade bett om Willes autograf och på fredag grät Elin så hon skakade. –Jag kommer aldrig få träffa honom igen, grät hon.
-Tjejer är inte kloka, sa Danne

s. 130, MoM ”Killarna skrek i munnen på varandra och försökte överrösta varandra med olika namn.
- Å vad de är barnsliga, suckade Elin. Jag tycker Wille är gullig, helt enkelt jättegullig.

s. 131, MoM ”Wille satt helt lugnt på bordet och dinglade med benen och lät grabbarna skrika bäst de ville. – Nej, nu får ni vara tysta! Skrek Lina till slut. Jag får ont i huvudet. –Och jag vill höra fortsättningen på boken, sa Ruben.
- Tack, sa Wille. Men bebisar måste få lufta lungorna”
(Lina tar på sig rollen att få killarna tysta)

Ur ett etniskt perspektiv:
============================
s.18 En pojke som hette Ruben hade kostym och slips på sig. Han såg ut som en vattenkammad farbror. Marjam hade en lång kjol och en sjal som var knuten kring huvudet. Så var där en kille som hette Victor. Han var kolsvart och kom från Uganda.
Här presenteras barn som rena yttre klassiska schabloner. Visst kan synintrycket användas vid en första presentation, men det finns tusen andra sätt att göra det på. Senare visar det sig att Ruben är en judisk pojke och han är även framgent inte beskriven på ett vidare positivt sätt. Detta går direkt emot t.ex. stycket från LPO 94 som finns presenterat i skolans likabehandlingsplan

s. 20 Han kunde läsa hur tjocka böcker som helst. Det gjorde han hellre än att leka. Han sa att han inte tyckte om att leka. Det tyckte Moa och Mille var jättekonstigt. För när lektionen var slut, var de så fulla av lek att de knappt kunde stå upp.
Här ställs Moa och Mille som de normala som får tolkningsföreträde av situationen. Det är imponerande att Ruben kan läsa så tjocka böcker, men det är framför allt konstigt. För det första inspirerar det här sättet inte elever till att uppskatta läsning. För det andra framstår en annan religion/kultur som något som är konstigt. Se utdraget LPO 94, likabehandlingsplanen.

s.55 Moa tyckte att det var det mest orättvisa hon hade hört. Förresten var Emmelie i trean, som gick på samma fritids som de, också muslim. Hon fick gå på disco så mycket hon ville och behövde aldrig ha sjal på sig.
Positivt här är att förf. relaterar till en annan muslimsk tjej – d.v.s. Marjam blir inte den enda representanten för muslimska tjejer. Däremot slår texten fast att det är dåligt att bära ”sjal”. Något som direkt strider mot LPO 94, se t.ex. stycket som finns i skolans likabehandlingsplan.

s.119 - Kaxar du med min brud va? Måns såg paff ut. Joel började skratta.
- Din brud? Jag trodde det var Einsteins.
- Nej, det är min, och den som kaxar med henne åker på stryk.
Här kommer Victor till räddning. Språkbruket stereotypiserar invandrarkillen men vi har också flera andra aspekter; den tuffa invandrarkillen som bråkar och slåss kontra ”Einstein” d.v.s. Ruben, den judiske killen som studerar och blir mobbad. Och så signalerar stycket även den stereotypa situationen där en tjej måste bli försvarad/ägd. Det stycket behandlar här är vem av killarna som har rätt till/rätt att försvara Moa. Det handlar om vems Moa är. Det självklara vore väl att hon är sin egen

Anonym sa...

Boken ger mig kräk-känslor & att pedagoger går ut och försvarar boken ger mig om möjligt ännu mer kräk-känslor.
Är detta vad vi vill förmedla till våra förstaklassare?

Jag hoppas innerligt att boken försvunnit till den dag mina barn ska börja ettan, om inte så kommer jag ställa till ett jäkla liv.

Alla smutsiga detaljer sa...

Carina, jepp.
Anonym 1, ja det är väl samma konspiration som ser till att dessa duktiga flickor blir kvinnor med 80% av lönen?
Gustav, har inte sett The Office - är väl den enda i världen...
Marie, väldigt få lärare är genusutbildade och som sagt, även nyutexade missar allt för ofta sitt eget beteende.
Anonym 2, tack för genomgången.
Anonym 3, Engagerade föräldrar är en förutsättning för att något ska hända.

Anonym sa...

Här kan ni lyssna på en förälders åsikter och sedan rektorn i Mölndal som försvarar boken...

13 min 30 sek in i P4 "Göteborg direkt" (kl 16.13.30).

Rektorn har fel i att det bara är ett litet antal föräldrar som tycker så. Ca hälften av föräldrarna tycker att boken är ett problem.

http://www.sr.se/cgi-bin/goteborg/program/index.asp?programID=62

Eva Nygren sa...

Hejsan Alla Smutsiga Detaljer. Som lärare och vuxen har jag kommit fram till att unga människor är smarta, kritiska men också ofta mycket förtjusta i skolan och har lätt att anamma det som står i skolans läroböcker och det som sägs av deras lärare, som på gott och ont ofta kan vara förebilder för barn. Därför är det viktigt att läroböckerna är fria från fördomar i den mån detta är möjligt. Men det kan en bra redaktör klara av, om inte läroboksförfattaren gör det. Jag har själv arbetat med en lärobok där vi var noggranna med att inte befästa fördomar. Kanske lyckades vi inte helt. Men rätt så väl. Därför vet jag att det är genomförbart. Jag delar helt din åsikt.

Alla smutsiga detaljer sa...

Eva, tack för din kommentar. Jag hade hoppats på att få en från dig eftersom jag vet att du jobbar i professionen. Det är tryggt att veta att det finns pedagoger som "tänkt till".

Lövet sa...

"genusglasögon"??? Är det de som får de historiska resultaten i naturvetenskap med något sämre resultat för tjejer att bero på att "patriarkatet" anpassat undervisningen för pojkarna och de moderna resultaten (efter anpassningen av läroplanerna) med mycket sämre resultat för tjejerna att bero på pojkarnas (surprice) "patriarkala antiplugg-kultur"?

Den som frå er att skrika högt om bóken antyder att Mille är bättre än Moa i matte. (I skräck att nån kille skulle känna sig uppmuntrad i skolan, kanske rentav uppleva ett människovärde)?

Snacka om smutsiga detaljer!

Lövet sa...

"med mycket sämre resultat för tjejerna att bero på pojkarnas (surprice) "patriarkala antiplugg-kultur"?"

Skall förstås lyda:

"med mycket sämre resultat för killarna att bero på pojkarnas (surprice) "patriarkala antiplugg-kultur"?

Marie sa...

Jag förstår att ni med genusglasögon vill väl, men det här blir fanatiskt.

Om ni vänder på glasögonen så att de blir positiva, skulle ni kunna märka att specialläraren i boken är en man (Hur stor del av spec.lärarna är män i verkligheten? 5%?). Ni skulle även märka att pojken Mille är den som är rädd för elefanter och kossor, medan flickan Moa är modig och framåt. Jag vill dock INTE slå fast att alla pojkar därmed skulle vara rädda av sig. Mille är en egen individ och representerar vare sig alla pojkar eller alla rödhåriga.

Det finns förstås mängder av liknande exempel, men jag tror inte på bokstavsgranskning av någon bok.

Istället vill jag ge er ett utdrag ur en längre artikel som publicerades igår på www.fib.se:

"Är det inte just det faktum att vi ”ser” särarterna som gör att vi kan bortse från de yttre kännetecknen och i stället fokusera på individens behov med utgångspunkt från att alla har lika värde? Att vara olika, eller se olika ut, är ju inte detsamma som att vara mindre värd. Och att bemöta olika är ju en förutsättning för all pedagogik. Könlösa genomsnitt som inte har med verkligheten att göra kan väl ändå inte vara en pedagogisk utgångspunkt för diskussioner om könsroller och främlingsfientlighet bland våra förstagluttare? Eller ens ett mål …

Uppriktigt sagt tror jag att Angerd Eilard har gått bort sig i den sociala konstruktionismens och särintressenas irrgångar. Hon verkar dock ha lyckats bra med att i efterskott trigga igång omvärlden som ängslas för att uppfattas som ”rasister” eller ”mulliga mansgrisar”."

Artikeln är läsvärd. Den finns som sagt på www.fib.se

Med hopp om en mer tolerant och jämställd värld!
/Marie

Anonym sa...

Bra skrivit Eva: om man är ärligt är det inte alls lätt att bli fördomsfri även om man gör en medvetenförsök.

Jag tyckte precis det som Eilard uttryckte i sin rapport innan (!) jag ens visst om det. Jag blir glad att se den för alltför ofta verkar det som vissa lärare behandlar föräldrar som idioter som inte fattar något om inlärningsprocessen. Många föräldrar får också hanskas med ojämställdshet på jobbet mm.

Innan man som lärare ska sätta igång en diskussion om jämställdshet och främligsfientlighet bör han/hon ärligt göra upp med sig själv dvs reflektera omkring sin egen uppfattning om kvinnor och minoriteter. (Genusperspektiv utbildning hjälper bara om man är ärlig om vad man verkligen tycker.) Annars blir det lätt att diskussioner med eleven befäster fördomer. Ett exempel skulle bli om man i en diskussion tycker synd om Victor, Marjam och Ruben. Då ställs de i rollen av offer. Minoritets barn i klassen blir då utpekade negativt: man lär andra elever att behandla dem nedlåtande; inte förvänta lika mycket från dem. Det är lika illa (om inte värre) om det inte finns någon minoriteter i klassen.

Förstgluttarna skildrar en mycket negativ verklighet som jag gärna vill tro hålla på att dö ut. Dessutom överdriver boken för att bli spännande och roligt (=läslust på bekostnad av vissa).
Barn kommer att raka ut för negativa händelser naturligt (sak och ting faktiskt händer i skolan). Då tar man upp det och det blir naturligt.

Jag misstänker att vissa lärare gillar boken för det finns arbetsböcker mm och mycket andra hjälp material som gör livet enklare/lättare för dem. Om boken tas bort får vissa kanske vara tvungna att tänka/reflektera mer självstandigt om upplägget.
OBS! Jag har respekt för jobbet pedagogerna gör; det är inte ett lätt jobb. Jag är bara lite inne på det Eva Nygren skriver.

Marie: Ska man lära sig att läsa och att kritiskt granska samtidigt? Ska man inte ha något tid att beharska läsning något först?

Anonym sa...

Marie artikel i fib: Att NOK försöka förneka kan förväntas. Men på radio erkände en av NOKs chefer att Förstagluttarna innehåller stereotyper.
Kommentaren "Och JO och DO: Ta och spänn av lite!" förklarar allt för mig. Skrivare visar lite inlevelse förmåga om hur otrevligt det kan vara för vissa barn i klassrummet när vissa av Förstagluttarnas avsnitt läses.
Kritiken mot boken har funnits längre än 4 år det bara att det inte kommit upp i nationalmedia. det finns inte någon instans som man kan klaga till som kan kontrolera och agera!

Lövet sa...

Marie: FIB:s skrivning "Jag har läst boken Förstagluttarna. Den är INTE rasistisk. Det farliga är INTE texten. Det farliga är när galna vuxna gör bort-i-tok-tolkningar tagna från någon helt annanstans än boken. Det, om något, cementerar urgamla föreställningar " är fullkommligt lysande.

Det är precis det det handlar om - att tillåta olikheter och särart - inte att ängsligt blunda för dessa. Då blir den statssanktionerade "mångfalden" inget annat än ett självgott "enfald".

Självgott i den bemärkelsen att "Jag vet minsann vad som är rätt och har moralisk och intelektuell rätt att skydda alla andra (de "lättpåverkade barnen" i det här fallet) från verkligheten.

Eldhäst sa...

Förstagluttarna är faktiskt framtagen för att bli en läromedel (inte skönlitteratur: en stor skillnad från t ex Martin Widmarks Lasse och Maja serier). Den används av 7-8 åriga i klassrummet i skolan för läsinlärning. Det är en bok som alla elever i klassrummet är tvungna att läsa. Då måste den som läromedel leva upp till likabehandlingsplan och läroplan.
Förstagluttarna gör inte det.
Citat från likabehandlingsplan:
"Undervisning
Det är ett faktum att en del läromedel förmedlar en fördomsfull bild av
olika grupper i vårt samhälle. Det kan handla om stereotypa skildringar
av olika etniska och religiösa grupper, homo- och bisexuella personer och
personer med funktionshinder eller av män och kvinnor.
Många läromedel utesluter och osynliggör också olika minoriteter i sin skildring
av historien och verkligheten. Det kan leda till att vissa elever känner
sig kränkta. Det finns också risk för att undervisningen och läromedlen inverkar
negativt på förekomsten av diskriminering och trakasserier i skolan.
Skolan bör därför vidta åtgärder som rör både undervisningens form och
innehåll."
I läseboken beskrivs flickors beteende enfaldigt: men undantag av "Tjocka Berta" och beskrivs som våldsam.
I verkligheten är det en högre andel flickor som gillar sport (utan att vara särskilt våldsam), inte intresserar sig för kläder mm. I och med Förstagluttarna har bara en muslimsk tjej och bara en svart pojke blir de representanter för sina respektive grupper. Att ha Marjam som 7 årig med sjal på och en pappa som "bestämmer mycket" (jämförelse görs direkt med Moas mamma som "bestämmer mest"); och "kolsvarte" Victor som efterbliven och överkaxig, samt inte kan bo med hans pappa och plast-mamma, är negativa beskrivningar. Argument att sådan förekommer i samhället och är därmed en del av verklighet tar inte hänsyn till hur snävt det blir särskilt om man kommer ihåg att Förstagluttarna är läromedel: en jämförelse skulle kunna bli en klass med bara en "helt-svenskt" som råkar att ha alkoholiserade föräldrar. Det förekommer men det är knappast representativt. Andra exempel kan vara om incest, våldtäkt... Olämpligt för 7-8 åriga barn? Men de t är också en del av verkligheten.

Anonym sa...

Här är en webbsida med en hel del material om läseboken


http://sites.google.com/site/lasebok/index