Igår presenterades gänget som ska få oss att bita på naglarna under några veckor i sommar. (Ja, jag längtar). EM-laget, Rami Shaaban först in och jag jublar så klart. Glad är jag också för Fredrik Stoors givna plats. Självklart tycker jag Kennedy borde varit ordinarie och så saknar jag Max - helt objektivt då.
Så kom några gamla godingar som Allbäck, på väg att trappa ner i super 1:an, Ljungberg som knappast kan resa sig upp utan smärta och såklart Niclas Alexandersson och Olof Mellberg med mer erfarenhet än jag vill veta.
Slutligen släpps bomben; Henrik Larsson!!! Han är tillbaka, för vilken gång i ordningen låter vi bli att räkna.
Av någon anledning kommer jag att tänka på den kommande sommarens musikutbud. Kiss, John Fogerty och Rod Stewart.
Peace and love i Borlänge har både Nationalteatern och Sex Pistols. Dom är tillbaka, för vilken gång i ordningen låter vi bli att räkna.
Jag vet att Henke är den störste och jag tänker inte förtala Sex Pistols även om jag borde.
Nej, jag väljer istället att berätta att det finns en comeback som jag redan längtar efter. Sebastian Eguren kommer att, efter sitt stora europaäventyr, avsluta sin karriär i Bajen! I en SVT-intervju säger han att han vill att sonen ska se honom spela i den grön-vita tröjan.
Det är stort, det är vackert, det är kärlek. Eller som El Rey själv uttryckte det: Forza Bajen - siempre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar