Vem hotar vår säkerhet?

För en månad sedan ungefär blev jag men framför allt en grupp ungdomar som genomförde en manifestation mot utförsäljningar av hyresrätter överfallna av nazister. En grupp män gick helt sonika fram till ungdomarna och tog banderollen ur händerna på dem. Själv blev jag bara undanskuffad medans en annan kvinna kastades i backen med följden att hennes knä hoppade ur led.

Som jag berättat om tidigare fotograferade vi händelsen. Vi har hittat bilder på nätet som identifierar förövarna och vi har skickat allt till polisen. Vi vet var en av dom skyldiga bor. Vi har blivit förhörda och polisen har inlett en utredning som nu verkar gå mot sitt slut.

Serverat på ett silverfat verkar polisen välja att lägga ner utredningen utan att ens försöka få till stånd ett förhör med dom som vi pekat ut. Det handlar om ett politiskt attentat. Ett angrepp på demokratin. Det handlar om att skrämma och hota i syfte att uppnå ett politiskt mål. Jag undrar om polisen hade underlåtit att genomföra förhör om det hade varit Ahmed och Muhammad som var misstänkta.

Vi får skämmas för Carl Bildt

Ibland (eller ofta) säger andra det bättre än en själv. Jag är oerhört besviken på den svenska utrikespolitiken och då framför allt Carl Bildt. Anders Lindberg, ledarskribent på Aftonbladet, säger det väldigt bra idag så jag låter honom få utrymme på min blogg. Håll till godo, en kopia:

President Ronald Reagan kallade en gång Libyens diktator Muammar Gaddafi för ”Mellanösterns galna hund”. Länge var ”Libyen” i mångas öron synonymt med orden ”terror” och ”terrorism”. I går påmindes vi brutalt om vad Gaddafi är kapabel till när han lät stridsflyg beskjuta fredliga demonstranter.

Överste Muammar Gadaffi har styrt Libyen med järnhand sedan 1969.
Under 1970- och 80-talen stödde han enligt uppgift en rad terrorgrupper runt om i världen. Mest känt är kanske sprängningen av Pan Am-planet som störtade i byn Lockebie i Skottland. Totalt dog 270 personer, varav 11 på marken. De juridiska turerna sträcker sig in i nutid.

Gaddafi är en hänsynslös diktator i ledningen för en polisstat. Mot honom står nu en demokratirörelse inspirerad av framgångar i Tunisien och Egypten. I går sa sveriges utrikesminister Carl Bildt (M) till flera medier: ”Nu handlar det inte om att stödja den ena eller den andra. Det handlar om att försöka få till stabilitet och en rimlig utveckling.”

Silvio Berlusconi svarade ännu rakare, enligt Reuters, när han fick frågan om han varit i kontakt med Gaddafi: ”Nej, jag har inte pratat med honom. Situationen är fortfarande rörig så jag kommer inte att störa någon.”

Bildt och Berlusconi har fel. Det handlar om att ta ställning. Även om man stör. Demokrati är bättre än diktatur. Mänskliga rättigheter bättre än förtryck. Fredliga demonstrationer bättre än stridsplan. Hur svårt kan det vara?

I Nordafrika och Mellanöstern formas nu en ny generation av protesterna.
I framtiden kommer de titta Europa i ögonen och ställa frågan: var var ni någonstans när vi erövrade demokratin? Vems sida stod ni på? Just nu finns anledning att skämmas över svaret.

Terrorister och andra

Definitionen på en terrorist är, något sammanfattat, en person som begår ett brott med syftet att hota eller skrämma en befolkning. Alltså, det ska handla om ett politiskt dåd som på något sätt vill sätta skräck i folk eller att se till att statsskicket hotas eller helst förändras.

Nelson Mandela och ANC är urtypen av terrorister/terroristorganisationer. Det är faktiskt så tydligt att man i preambeln till EUs rambeslut om terroristbrott uttalar att även om Mandela egentligen skulle ha omfattats av beslutet så är det inte honom man menar. Alltså, frihetskämpar undantas även om man använder terrormetoder så som bomber och liknande. Hm, det får en ju att fundera.

Att skjuta för att döda en guvernör i USA och på vägen ta med sig sex andra personer är inte en terroristhandling. Det handlar ju trots allt om en ensam (eller möjligtvis tvåsam) galning. Möjligtvis kan han ha inspirerats av Sarah Palins karta över politiker som borde elimineras men det kan ju inte hon lastas för. Att syftet skulle vara att den aktuella politikern hade en agenda som ogillades av skytten tänker man liksom bort. Skytten är ju amerikan och vit och utövar bara sin rätt att bära vapen, typ.

Att spränga sig själv till döds på en tvärgata till Drottninggatan är däremot per definition ett terrordåd. Att han inspirerats av diverse material på internet , dock inte en karta över politiker som bör eliminieras, visar ju på att syftet är just terroristiskt - inte "bara" politiskt. Sprängaren var ju muslim, det borde väl räcka.

Alltså, jag menar inte att någon av de bägge sistnämnda, amerikanen eller sprängaren, borde omfattas av en "frihetskamps-klausul", det är väl självklart. Men jag tillåter mig själv att återigen undra; när blir man egentligen terrorist? Är det inte dags att fundera över definitionen igen? Den nuvarande känns nämligen inte helt trovärdig, eller - vad tycker du?

Höj polisens anslag

Jepp, så måste det vara. Polisen, och då framför allt SÄPO, behöver mer stålar. Eller är det bara mer tvångsmedel man vill åt. Nu kommer nyheterna slag i slag. Självmordsbombare, terrorplaner, massor av nya skyddsvakter för att skydda politiker och så vidare. Läser i tidningen "att Säpo kände till terrorplanerna" mot en dansk tidning. Stor dramatik.

Samtidigt har vi fortfarande inte fått klarhet i det där terrorhotet mot Göteborg som man blåste upp i början på december. Vi har heller inte fått någon förklaring till det där tillslaget mot två familjer vars barn antagligen fortfarande har mardrömmar om nätterna.

Polisen har aldrig haft så goda möjligheter till att övervaka medborgarna som nu. Polisen har aldrig varit så många som nu. Frågan är, hur effektiv är då polisen. "Vi kände till terrorplanerna" - jo, pyttsan. Skam vore det annars!

Vilka är egentligen terroristerna?

I helgen har det varit terrorvarning på stan i Göteborg. Polisen säger sig har kvalificerad information om ett verkligt hot och efterhand har det visat sig att det är köpcentrat Nordstan som varit målet för terrorn. Polisen som har koll på grejorna har snappat upp hotet och också hittat möjliga gärningsmän Nämligen fyra personer med syrisk bakgrund som bott i Göteborg i hela sina vuxna liv.

När en av dom misstänkta idag berättar hur gripandet av dom fyra gått till går det kårar genom min kropp. Plötsligt är vi tillbaka i den iskalla tiden direkt efter WTC. Vad som helst passerar utan att någon blinkar. Mannen på radion beskriver hur 15-20 män i full stridsmundering tränger sig in i hans hem kl sex på morgonen när alla ligger och sover. Med våld tvingas han ner på marken och får sedan, inför sina barn, sitta naken i 45 minuter med händerna bakom nacken.

Abu Ghraib någon?

I radion intervjuvas Anne Ramberg från advokatsamfundet och Lars Nicander från Institutet för asymmetriska hot och terrorismstudier vid försvarshögskolan. Anne säger att det finns en möjlighet att det använts övervåld vid ingripandet eftersom man aldrig får använda mer våld än nöden kräver. Lars däremot säger att man aldrig kan vara nog säker och om man misstänker någon för förberedelser för terrorbrott så kan det bli så här. Han säger också att det är fullt normalt att polisen säger att det är ett allvarligt hot men att ingen behöver vara orolig för att gå ut på stan.

Seriöst, menar mannen allvar?

När inslaget ska avannonseras tackar programledaren dom medverkande. Anne Ramberg från Advokatsamfundet och Lars Nicander från Institutet för assyriska hot! Hon korrigerar sig strax men felsägningen säger en del den också.

Vi går mot mörkare tider.