Nytt jobb - att kasta sig ut

Tror nog att jag berättat att jag snart börjar på nytt jobb. Just idag om två veckor faktiskt. Nya arbetsuppgifter och nya förtroenden. Det ska bli väldigt roligt även om det också börjar kännas i maggropen att jag ska lämna alla mina fina arbetskamrater. På min arbetsplats jobbar 1500 personer, det är många. Självklart har man inte en direkt relation till alla men det är många jag kommer sakna. Dom på min "enhet" mest så klart.

Hur som helst, det nya jobbet då. Det kommer att innebära att jag får vara jurist och ha just den titeln på mitt visitkort. Det är kul. "Leagal advisor", fint som snus. Men framför allt handlar det om nya förtroenden. Första dagen på mitt nya jobb ska jag flyga till Oakland för att prata på en UNDP-konferens. Det är faktiskt lite galet, eller egentligen mycket galet.

Jag funderar lite på varför jag egentligen tackade jag till detta när jag fick frågan för två dagar sedan. (trots att jag missar näst sista hemmamatchen för Bajen). Så kommer jag på, det är ju det där svaret man brukar ta till lite retfullt; "För att jag kan". Ja, alltså - i detta fallet menar jag att jag tror att jag verkligen kan klara det även om det är första dagen på jobbet.

Det är väl bara att köra? det finns ju dom som hoppar bungyjump!

Sista dagen med gänget

Idag är sista dagen på jobbet. 11 år senare slutar jag. När jag kom till jobbet stod det en jättebukett blommor på mitt bord. Det var från våningsassistenten och städpersonalen. Helt galet, nu vill jag inte sluta!

Nåja, the show must go on. Jag bjuder mina arbetskamrater på bubbel och varm korv ikväll, det blir trevligt och sorgligt.

Nya tider

Jag har fått erbjudande om ett nytt jobb. Ett fint jobb med titel och lön och utvecklingsmöjligheter. Jag har fått ett nytt jobb med 246 dagar kvar till valet. Jag har fått ett nytt jobb som jag inte kan tacka nej till. Jag har fått ett nytt jobb som är både spännande och utmanande.

Har en klump i halsen och en liten knut i magen. Vet inte riktigt varför men det är väl Luther. Visst borde jag plikttroget surra mig vid masten den sista biten in till land eller mot undergången. Jag är en mellanålders kvinna som får en möjlighet till ett rejält kliv i karriären. Jag borde bara vara jublande glad.

Jag har fått ett nytt jobb med nya arbetskamrater. Det ska bli skoj. Men jädrar vad jag redan saknar mina nuvarande. I vått och torrt har vi rott skutan när vågorna gått ganska höga. Har jag sagt det att jag har världens bästa arbetskamrater. Jag har fått ett nytt jobb och det måste väl vara bra?

Periodare

Jag har en arbetskamrat som är periodare. Hon hymlar inte med det utan snarare tvärt om. Hon byter fokus ibland, eller snarare objekt och varje gång är det lika spännande och intensivt. För ett par veckor sedan gick hon igång på Jonas Hassen Khemiri. Därefter var det Obama och hans tal. Idag hotar hon med Zlatan. Guldpojken som fick sin tredje boll igår. Jag vet inte om han var värd guldbollen i år men å andra sidan vet jag ingen annan som skulle kunna konkurera så varför inte. Jag har skrivit om Zlatan förut. Jag tycker att han är en spännande människa. När man ser det här kan man heller inte annat än älska killen.