Lysande tider

Följer utvecklingen i Japan med oro och irritation. Denna bygger inte så mycket på det faktum att jag tror/vet att läkage är farligt och att man faktiskt bör undvika att utsätta sig för radioaktivitet. För det tror/vet jag verkligen. Istället är jag oroad och irriterad över alla experter som framhärdar i att det är helt ofarligt.

Jag vet inte hur många experter jag hört på radion och sett på TV som framhärdar i att ingen någonsin skadats eller dött av något som har med kärnkraft att göra (ja, jag överdriver lite). Samtidigt kommer katastrofbilder och elände via dagstidningarna.

Igår kväll hörde jag ett gammalt reportage om Tjernobyl. Det är en död plats på jorden. Det går inte att odla på marken eller leva där - även om det växer på marken så är marken förgiftad. Det går inte att dricka vattnet och pariserhjulet som inte hann invigas innan olyckan står stilla.

Vilka krafter är det som står bakom alla de experter som hårdnackat vill få oss att tro att det osannolika inte kan hända? Mig har ni inte övertygat i alla fall.

Kärnkraft

Det är läskigt det som händer i Japan. Inte förvånande men läskigt. Miljökonsekvenserna kommer att finnas kvar länge. Jag funderar dock på närområdet och för den delen världen. En eller flera härdsmältor, vad betyder det? Jag minns ju Ignalina och hur giftig marken var och är, detta känns faktiskt värre.

Jag tänker också på hur nyheterna rapporterar. "Alla svenskar i säkerhet"! Ja, dom två tusen svenskar som är i Japan är i säkerhet. Det är bra. Men denna fixering vid etnicitet och medborgarskap är trist. Om inte annat borde man väl åtminstone kunna tänka på dom Japaner i Sverige som har sina familjer och anhöriga i området. jag har heller inte sett några rapporter från närliggande länder. Hur har det gått för dom?

Det finns annan kärnkraft också. Idag ska jag köpa fröer för att inleda odlingssäsongen. Eller i alla fall kolla på utbudet. Jag längtar till våren. Förra sommaren blev det inga odlingar på balkongen. Det ska det bli i år. Fast först - mot Torvalla och försäsong med Bajen.

Lång dags färd

Idag har jag skrivit många inlägg, i mitt huvud. Ett har jag faktiskt skrivit i verkligheten också men sedan raderade jag det. Det handlade om tsunamin. Den som först drabbade Japan men som också rullar över hela stilla havsområdet.

Förra gången en tsunami slog till med full kraft dog en väninna till mig. Hon var min väninna men framför allt var hon mamma till två barn och dotter och sambo. Min vana trogen tog jag mig an en massa praktiska saker för att skingra tankarna. Jag såg till att yngsta dottern fick tag på den klänning hon beställt i Thailand genom att jag fick en ambassadtjänsteman att gå mellan butikerna som fanns kvar i Kaho Lak. Jag fixade foton och snäckor till äldsta sonen.

Nu tänker jag på alla som drabbas av jordbävning, tsunamis och jordens enorma krafter. Men rapporterna som kommer om skadorna på kärnkraftverk i Japan är nästan lika oroande. Hur kan man tro att det ska vara säkert med aktiv kärnkraft, förvaring och för den delen spridning av material. Nu om någonsin är det väl dags att fatta, kärnkraft är vare sig säker, förnyelsebar eller miljövänlig. Inse det.