tisdag 8 november 2011

Tillbaka i verkligheten

Är tillbaka på jobbet efter nio dagar i New York. Semester med två tonårstjejer i New York innebär en väldig massa shopping. Okej, det är lika bra jag säger det på en gång. 17 par skor, 7 handväskor och en oräknelig mängd kläder av olika slag. Därutöver några kilo kosmetiska produkter (mest hårprodukter). Jo, det blev 35 kilo ytterligare bagage på vägen hem. Själv köpte jag träningsskor, vinterskor och två väskor, resten är döttrarnas verk.

Om New York förutom shopping då? Jo, det är en sjukt sliten och bedagad stad som verkligen försöker piffa och puffa för att bättra på sitt yttre men liksom andra gamla damer så spricker fasaden lätt. I butikerna jobbar massor av folk. Dom är oerhört hjälpsamma och trevliga. Liksom på krogar och restauranger. Problemet är bara att allt tar sådan evinnerlig tid. Att hämta ett par skor i rätt storlek tar en halvtimma. Att få ett ytterligare glas av något till maten lika lång tid.

Nåja, det har varit en fantastisk resa på många sätt. Klart det är lite häftigt att promenera i Central Park eller på 5:th avenu. Det känns otroligt spännande att kliva in i en av alla tusentals gula taxibilar och ge direktiv om vart man ska. Det är lätt och logiskt att hitta. Att åka upp i Empire state building och att ta båtturen till Frihetsgudinnan är turistigt men också härligt. Tyvärr orkade vi inte med allt vi skulle ha velat som att se en del av staden utanför Manhattan men så är det.

Det bestående intrycket av New York, förutom att det är slitet, är hur som helst att det är en mycket tolerant stad. Man får vara lite som man är och göra lite som man tycker. Det är härligt. Skojigt att ha varit där och jag rekommenderar verkligen ett besök. Men för mig blev det ingen favoritstad, ingen kärlek vid första ögonkastet. Men vem vet, kanske en annan gång.

2 kommentarer:

rocky sa...

ajdå, då hade antingen ni otur, eller vi en himla tur för allt gick så snabbt när vi var ute och käkade.

Mikael K sa...

Det där med plötslig kärlek är överskattat. Den är som ett par skor - de slits. Men det fina i den kråksången är att då behöver man nya - och reser till …