Inatt brann det igen i Rinkeby. En skola, några bilar och en bank.
Det brinner när skolan är på väg att ta slut.
Det brinner när sysslolösheten tar vid.
Det brinner när det kostar att leva.
Det brinner när det verkliga utanförskapet visar sig.
Det brinner när fattigdomen blir tydlig.
Det brinner när polisen jagar fel personer.
Det brinner när det står klart att skolan misslyckats leverera det som krävs för att ungdomarnas drömmar ska kunna leva vidare.
Jag hörde en kvinna prata om förorten på radion för ett tag sedan. Hon sa: " när man inte får synas någon annanstans vill man åtminstone synas på sin egen gata". Klokt sagt.
Det handlar om fattigdom, det handlar om krossade drömmar.
Det sägs att det inte finns någon arbetarklass i Sverige längre, jag tror det är en sanning med modifikation En sak är säker, det finns en underklass och den växer. Ju större klyftor, ju ohälsosammare samhälle.
Det handlar om klass och det är dags att organisera sig!
5 kommentarer:
De som fick Rinkebyakademien nerbränd hade väl också drömmar om något bättre, eller?
Självklart, det har de flesta som bor i Rinkeby och andra liknande områden. Men nu tänker du på individnivå, jag pratar om klass och strukturer.
Vi är alla individer. Och vi har alla våra drömmar. Och jag inser inte att de eventuella drömmar som de som brände ner Rinkebyakademin har skulle vara mer värda än alla andras. De ger dem definitivt inte någon rätt att förstöra andras drömmar.
Bra analys. Fast just begreppet underklass är jag inte så förtjust i. Det låter som att den klassen på något sätt skulle vara underställd den andra, på andra sätt än ekonomiska.. jag föredrar uttrycket arbetarklass :)
Jah, ingen påstår det heller.
Skicka en kommentar