Jag var på sektmöte igår. Det var fantastiskt. Det var en hårmån från tungotal och att folk svimmade. Det var en uns från hysteri och ibland kändes det som närmare gud till dig. Jag stod bredvid två stora män med många tatueringar på armarna. Dom talade om kärlek. Dom talade om att det är bättre att älska sitt eget än att hata de andra. Det var fint. En man från "Firman" kramade om mig i ren och skär lycka.
Jag var alltså på stödgalan Bajen aid. Det var ett uppbåd av artister (även om jag gärna skulle sluppit Mange Schmidt). Det var seger och det var ett klassmål utan dess like av Linus Hallenius. När laget kom in på scenen en kort stund efter matchen i Södertälje var det som om vi hade vunnit SM-guld.
Det är i sådana stunder man förstår att det spelar liksom ingen roll om vi leder serien. Vi är Bajen och vi är bäst ändå. (Dessutom blev jag lite kär i Magnus Carlson igen).
1 kommentar:
Mange Schmidt är tydligen med på någon stödskiva till Moderaterna. :-P
Skicka en kommentar