Idag drar det då igång, melodifestivalspektaklet. Kan inte påstå att jag längtar till kvällen men min magkänsla säger mig att när den väl kommer sitter jag och ungarna (som är extrahemma den här helgen) ändå där. Jag lovar dock att det varken blir med chips eller dip!
Före det måste massor av saker hinnas med. Jag måste gå till min dators doktor och fråga om datorn inte blir utskriven snart så att jag slipper denna sega låda som jag just nu sitter och knappar på. Jag måste handla lite träningskläder inför mitt träningsläger och jag måste framför allt städa.
Innan dess ska jag dock ge mig ut på en löprunda. När jag tittar ut genom fönstret ser jag knappt huset brevid i dimman. Detta stoppar självklart inte mig som beslutat mig för att ta mig Två sjöar runt.
För övrigt undrar jag hur (Skåne)polisen ska ta sig ur det här och hur sjutton första eller andra generationens svenskar (i Skåne) ska våga söka hjälp/skydd hos polisen?
3 kommentarer:
jag älskar allt med melodifestivalen utan själva musiken, lite jobigt läge.
visst är det lustigt - man hamnar alltid där, i soffan framför Melodifestivalen. År efter år:)
Håller med Clive, som alltid.
Fast polispatrasket i Skåne har verkligen gjort bort sig. Inte konstigt om det blir reaktioner från ungarna i Rosengård. Vi minns ju Rodney King...
Skicka en kommentar